Tragiskt och Magiskt

Tragiskt och Magiskt

Att förlora sitt sto eller föl i samband med fölning är ett hårt slag, både på det ekonomiska och käslomässiga planet. Vad gör man när detta sker? Läs hur det löste sig för halvblodsstoet Tanita och Appaloosafölet “Bebben”.

Små rosa fläckar pryder den näpna mulen som ivrigt buffar på det mjölkstinna juvret. Ett dovt smaskande ljud hörs. Den lilla fölungen diar med stor frenesi och nog kan man ana ett förnöjt litet leende i mungipan. ”Mamma” Tanita ser minst lika nöjd ut där hon, stor och trygg, står tätt intill sin gunstling och mumsar på härligt högsommargräs. Insekterna surrar i luften och det råder en harmonisk stämning i fölhagen hos Magnus och Lotta Andersson i Ralstorp, strax söder om Linköping. Men lika fridfullt var det dock inte tre veckor tidigare då Tanita, 17 år, skulle föla. [protected]

Dödfött hingstföl
Magnus och Lotta driver sedan flera år Linköpings Ridskola. Tillsammans har de också ett antal egna halvblodshästar. Några används i avel och några tävlas, framför allt i hoppning. Den välstammade Tanita köptes in som avelssto för fyra år sedan och tanken var att föra hennes unika hoppanlag vidare. Sammanlagt har hon fått fyra levande föl varav ett hos Magnus och Lotta. I år var det dags igen och som vanligt var förväntningarna stora. Men något gick snett. Natten till den 25 juni nedkom Tanita med ett dödfött hingstföl. – Varken vi eller veterinären vet riktigt varför det blev fel. Hon gick över tiden två veckor och kanske var det det som påverkade, säger Lotta lågmält. Vissa ston kan bli väldigt frustrerade när deras fölunge inte reser sig upp efter födseln. Tanita var inte alltför orolig men däremot ganska dämpad. Även om det kan verka lite makabert så ska den döda fölungen helst ligga kvar hos stoet så länge att hon till slut ger upp och instinktivt buffar över halm eller liknande. – Tanitas juver hade bra med mjölk och veterinären gav oss rådet att ringa till Ammajouren som har till uppgift att para ihop moderlösa föl och barnlösa ston. Så Magnus kontaktade dem och pratade in ett meddelande på deras telefonsvarare, säger Lotta.

Livmoderframfall
Vid samma tidpunkt, ca tjugo mil söderut i djupaste Småland, hade oturen slagit till hos Ellinor Ericsson och Michael Johansson. De driver uppfödning av Appaloosa på ranchen Seldom Seen i närheten av Landsbro. Tidigt på morgonen den 24 juni fölade deras fina canadaimport Skip A Zee. Resultatet blev ett välskapt och vackert stoföl som redan efter en kort stund kunde snutta i sig av den första, näringsrika råmjölken. Allt såg ut att gå vägen och man gladde sig åt den ljuvliga nykomlingen. Men när Skip A Zee släppte efterbörden så kom även livmodern med ut. Läget blev kritiskt och veterinär tillkallades. Trots snabb ankomst så kunde han snart konstatera att inget fanns att göra. Det sjuåriga stoet av haltertyp var tvunget att avlivas på plats och den nyvunna glädjen förvandlades till sorg. Vad skulle de göra nu? – Jag mjölkade ut så mycket jag kunde ur stoet och fick dessutom mjölkersättning och råmjölk från ett travstuteri här i närheten, berättar Ellinor. Hela första natten nappades det lilla fölet. Men att flaskmata är en tuff uppgift som också kan resultera i att fölungen blir allt för präglad på människor. Den bästa lösningen är att försöka hitta en fostermor så att fölet får en så naturlig start i livet som möjligt. Ellinor anmälde ärendet hos Ammajouren och ringde även till sina vän ner i hästbranschen. Snart gick djungeltrumman
och det dröjde inte länge
förrän Gun-Britt Blomdahl på Lazy B Paint Ranch i Åseda hörde av sig. Ett av hennes ston hade förlorat sitt föl några dagar tidigare. Störst chans att en adoption ska lyckas är om de respektive förlusterna för sto och föl har skett ungefär samtidigt. – Det hade gått väl lång tid sedan Gun-Britts sto fölade men det var ändå värt ett försök. På vägen till Lazy B Paint ringde Ammajouren och informerade om ett sto i Linköping som precis hade förlorat sitt föl. Jodå, det var Tanita och jag kontaktade genast Magnus och Lotta för att förhöra mig om situationen. Strax därpå beslutade vi oss för att styra kosan mot de något bättre förutsättningarna i Linköping. Sträckan avfärdades utan problem och ”Bebben”, som vi kallar fölet än så länge, behövde bara ”tankas” en gång på vägen, ler Ellinor.

Känsloladdat ögonblick
De anlände vid 20-tiden på kvällen den 25 juni. Efterbörden från det förlorade fölet fanns inte kvar så ”Bebben” smordes in med lite mjölk från Tanita för att få rätt parfym. Nu väntade ett nervöst och känsloladdat ögonblick. Det gäller att vara väldigt vaksam på stoets reaktioner i en sådan här situation. Man måste gå mycket varsamt fram så att fölungen inte kommer till skada. Skulle Tanita acceptera ”Bebben” – Vi ledde in fölet i stallet och fram till Tanita som stod där i sin box. När hon så fick se ungen höll ögonen på att ramla ut och hon gnäggade igenkännande som för att säga; Ja men, där är du ju! Det var helt enkelt tårdrypande! De nosade på varandra och så fort ”Bebben” kom in i boxen ställde sig Tanita i mjölkposition. Det var bara för den lilla att ta för sig. – De andra hästarna i stallet visade stor nyfikenhet men det hade de inget för. Det här var minsann Tanitas unge och hon blev genast beskyddande och uppmärksam. Det var verkligen en lättnad, såväl för Lotta och Magnus som för oss. Nu slapp vi allt passande och jag vet att jag tänkte; Yiippiiie, nu kan vi åka till High Chaparral och Ranch Horse Classic, skrattar Ellinor. Två dagar efter sammanföringen släppte Lotta ut paret tillsammans med ett annat sto och föl. Det gick hur bra som helst och Tanita betedde sig precis som om det hade varit hennes biologiska avkomma. – Det är nästan som om hon bryr sig ännu mer om det här fölet än hennes förra. De är mer ”tighta”, säger Lotta. Om vädergudarna blir på bättre humör ska mor och barn snart få gå ute både dag och natt i en stor beteshage. Fölet blir kvar här i Linköping till december och kommer att få samma hantering som halvblodsfölen. – Vi gör som vi alltid brukar göra med våra fölungar. Om det sedan är i stil med western, det vet jag inte, skrattar Lotta.

Glada skutt
Hos Lotta och Magnus går Appaloosafölet under arbetsnamnet Fia. Det slutgiltiga namnet kommer troligtvis att få en något mer exklusiv klang. Pappan heter Touch Of Temptation och är en import från USA. Ellinor berättar att ”Bebben” är det enda stofölet efter honom här i Sverige och hon kommer inte att säljas i första taget. Vad framtiden har i sitt sköte verkar inte bekymra Tanita och ”Bebben” där de strosar fram sida vid sida. Plötsligt får fölet ett ryck och rusar iväg med glada skutt. Hon hoppar högt upp i luften och sedan full fart tillbaka till mamma som för att säga; Såg du, jag
kan också hoppa.
Bebben avviker från de andra med sin vita ändalykt och alla fläckar. Nåja, Tanita har faktiskt också fläckar. Främst i ansiktet men det kommer små, små nya på magen och länden varje år avslöjar Lotta. Ja, det är märkligt ibland i vår herres hage och vissa saker är svåra att förklara. Men när Tanita och ”Bebben” tittar på varandra verkar det som om de har svar på alla gåtor.
För mer info ang Ammajouren: www.asvt.se [/protected][/private] [/private]

Om Nicko

Se också

Joe Leathers på 6666 ranch

På andra sidan jordklotet finns en plats där värmen får en att böna om nästa …