Annie Reynolds – why worry ranch

Cowhorsevärldens okrönte drottning Anne Reynolds blev både etta, tvåa och trea vid  årets NRCHA non pro Snaffle Bit Futurity. Detta på avkommor från hennes egen hingst  Very Smart Remedy. Detta var sjätte gången Annie ­Reynolds vann non pro Championship titeln och hon gjorde det med Very Smart Playmate som ägs av Reynolds mor, Joyce Pearson. LuckyRider träffade Annie hemma på ranchen i Idaho.

NR 7/2010
Text och foto: Åsa Wikberg


[private]


Det sägs att de tre ingredienserna för lycka är ett meningsfullt arbete, ett samvete och människor att älska. Annie Reynolds har hittat allt på sin ranch, Why Worry Ranch, i King Hill Idaho.
Under 2010 års National Reined Cow Horse Association Snaffle Bit Futurity visade Annie ännu en gång att hon är ett namn att räkna med. Med  hingsten Very Smart Playmate vann hon non pro Championtiteln för sjätte gången i denna tävling och som inte det vore nog så knep hon även andra och tredjeplaceringarna – med hästar som alla var avkommor efter hennes egen hingst.
– Det är helt otroligt, jag kan inte tro att det är sant, sade Annie Reynolds efter tävlingen.
1-2-3-platserna gav Reynolds över 42.000 dollar i vinstpengar men frågan är om inte hennes hingst Very Smart Remedy kommer att vara den stora vinnaren som outstanding cowhorse sire.

Non proryttare

Annie är non proryttare, det vill säga att hon inte tar betalt direkt eller indirekt för att träna hästar åt andra eller för att träna andra ryttare. Däremot så arbetar hon med att träna ranchens egna hästar och när det handlar om att föda upp vinnare till cowhorse arenan så finns det få uppfödare som kan matcha Annie Reynolds och Why Worry Ranch. Annie är nr två NRCHA All Time Leading Breeder och den enda kvinnan i NRCHA som är million dollar rider.
– Jag har ridit sedan tre års ålder. Både min mamma och min moster red reined cowhorse redan innan jag föddes. Min mamma hade alltid hästar och hon lärde mig rida, så jag växte i princip upp på hästryggen, berättar Annie när vi träffar henne på ranchen i lantliga King Hill. Här hon bor med sin man, som är ekologisk lantbrukare, samt sina två tonårssöner.
Under barndomsåren var det western pleasure, trail och equitation som gällde för Annie men när hon började High School så blev det engelsk ridning och hoppning som upptog intresset. Efter skolan tränade hon sina tre hästar och arbetade extra som ridlärare hos sin egen tränare.
– Jag växte upp i en liten stad utanför San Francisco men när jag tog examen från high school så flyttade vi långt ut på landet i Idaho. Jag kände det som att det inte skulle finnas några utvecklingsmöjligheter inom hoppningen när vi flyttade så jag sålde mina hopphästar. Samtidigt köpte min mamma en cuttinghäst och jag älskade verkligen att rida den hästen. Jag kommer ihåg när vi åkte för att provrida honom, jag kunde inte sluta skratta för att han blev helt tokig framför kon. Jag som då ridit mest engelskt och dressyr där allt hästen gjorde var orkestrerat av ryttaren, fick nu rida en häst som hade skitkul när han själv arbetade kon, samtidigt som jag själv inte gjorde annat än att hålla i mig i hornet, minns Annie med ett leende.
Annies mamma, Joyce Pearson, introducerade henne även för reined cowhorse.
– Mamma tog med mig för att se det första Snaffle Bit Futurityt och efter det åkte vi dit varje år och jag började själv tävla där 1982.
Annie gick ett år på collage men bestämde sig sedan för att börja arbeta för en tränare.
– Jag började jobba hos cuttingtränaren Tom Lyons, han ägde Docs Lynx och Smart Little Uno bland annat. Efter det arbetade jag för en reined cowhorsetränare i tre år och sedan började jag för Greg Ward. Jag var inte anställd hos Greg, men arbetade där i flera år, säger Annie och skrattar.
– Jag hade inte det självförtroendet själv på den tiden och trodde att jag skulle kunna bli en tränare, jag ville bara bli bättre på att träna mina egna hästar, det var mitt mål. Men gradvis började hon trots det träna andras hästar och under ett antal år så red hon som openryttare.
– När mina söner föddes så upptäckte jag att det var svårt att kunna fokusera och tävla mot de bästa ryttarna samtidigt som man var småbarnsmamma. Så barnen fick ofta stanna hemma med sin pappa under tävlingar. Jag bestämde mig för att ansöka om att gå tillbaka till non pro, berättar Annie.


Why Worry Ranch ston och hingstar

Annie Reynolds ranch ligger inbäddad bland kullarna i lantliga Idaho. Det är en vacker anläggning med modernt vitkalkat stall i mexikansk stil. Alla hästar har sina egna hagar med sitt eget vind-/solskydd. I staketen som omger hagarna sitter sprinklers som startas när hettan bli för kvävande.  Ett stort ridhus med toppmodern mekanisk ko som drivs av en böjd stålkonstruktion i taket erbjuder ett oändligt antal variationer i träningen. Utanför ligger en utearena i formen av en gigantisk rundkorall. Vill man köpa en cowhorsehäst av bra stam så finns möjligheten på Why Worry Ranch, många av hästarna som föds upp säljs till privatpersoner eller förmedlas till kunder genom andra tränare.
I över 35 år har Annie och hennes mamma fött upp tävlingshästar, men det började med ett sto.
– Min moster dog när jag var liten och hon lät mig ärva ett sto som var efter Poco Tivio, det stoet blev en av hörnstenarna i vår uppfödning.
– Så det började med att vi födde upp lite hästar, sålde en del och behöll några ston, avlade på dem och så vidare. Sedan tränade jag avkommorna och allting utvecklades från det. Min mamma var mycket intresserad av avel och vi samlade på oss bra hästar över åren. Vi har nu 7 generationer från den första märren, så hon finns fortfarande här genom stamtavlan och blodslinjen. De hästar jag behåller är de som jag tror är de bästa.
Det är speciellt tre ston som satt Why Worry Ranch på kartan över ledande uppfödare, Nancy McLain, Shirley McLain och Magical Lena.
Ranchen har även sina egna hingstar, Very Smart Remedy, Cash Us McLain och Remenics Bullseye. Någon gång avlar man även på utomstående hingstar för att förhoppningsvis få fram en ny fin egen hingst.
– Vårt avelsarbete blev som en snöbollseffekt, det var inte planerat att vi skulle bli några toppuppfödare. Men efter allt hårt arbete som man lagt ned genom åren så är det en fin belöning, menar Annie.


Startas tidigt

– Vi börjar att träna hästarna i november under deras yearlingår. De är lite hanterade innan vi sadlar upp och börjar rida. Vi rider dem fem dagar i veckan, bara 5-10 minuter i början och successivt under längre tid. Sedan fortsätter vi att rida dem ända tills det är dags att tävla dem på treårsfuturityt.
Annie har även tävlat cutting och reining. –Men nu för tiden är det så många reined cowhorse event, så om jag åker till ett cutting event är det mest för att skola hästarna.
På ranchen finns 60-talet hästar, cirka 25 hästar rids dagligen. Annie har två unga killar som hjälper till att rida.
På frågan vilka som influerat Annie i hennes ridning ger hon flera namn och de är, inom hästvärlden, mycket kända sådana.
– Min mamma Joyce Pearson förstås och Todd Bergen har hjälpt mig mycket. Todd  är en fantastisk lärare och person. En annan härlig person och duktig hästkarl är min gode vän Ted Robinson som även han har hjälpt mig mycket. Jon Roeser, Greg Ward och Kevin Stallings är några andra som influerat mig, säger Annie  med lite eftertanke.


Bästa minnet

Innan årets Futurityseger frågade vi Annie vad hon själv tycker är det bästa hon åstadkommit på tävlingsbanan.
– Mitt sto Magical Lena har vunnit mycket och med henne blev jag 2001 års reserve Worlds Greatest Horseman. Hon är en sådan speciell häst och nu rider jag hennes avkommor. I tävlingen Worlds Greatest Horseman ingår fyra grenar; Herd work, rein work, steer stopping (roping) och fence work.
– Det är inte många kvinnor som tävlar i alla dessa event. Jag ”ropar” inte mycket och är dessutom inte så bra på det, därför är det jobbigt att tävla roping på den nivån. Titeln är jag dock riktigt stolt över, säger Annie.
Vad är det då som gjort att Annie är på toppen av sin gren och hur har hon kunnat hålla sig kvar där så länge, undrar vi.
– Hahaha, skrattar Annie, jag ville verkligen bli bra på det jag gjorde och har alltid drivits av att bli bättre och bättre på det jag gör, att fortsätta lära och försöka. Det finns inte en dag som går utan att jag funderar på hur jag ska kunna förbättra mitt arbete. Så det är nog hemligheten och det har  hjälpt mig mer än något annat. Men visst hade jag många fördelar som kunde börja rida som liten och med en hjälpsam mamma som var intresserad av sporten. Av en slump snarare än en plan hade vi också många bra hästar att arbeta med. Men jag har nog alltid varit extremt driven av att bli en bra horseman, säger Annie.


Två sidor av samma mynt

–Det svåraste med arbetet är att ibland kan det vara tunga besvikelser man har att hantera. Det kan vara hästar man fäster sig vid som dör eller blir skadade och man kan inte tävla dem längre. Det är inte alltid lyckan är med en på tävlingarna, även det kan vara tungt att bära.
– Bästa delen av mitt arbete är att det finns hur mycket som helst man kan lära sig och det är faktiskt en gåva i livet att få vara kreativ och hela tiden lära sig nya saker. Man börjar med en oinriden häst och slutprodukten är en välriden dito. Jag tror att när man kan se en “produkt” från början tills den är klar så ger det en väldig tillfredsställelse i ens arbete. Det finns också en hel del riktigt fina människor man lär känna och får tillfälle att spendera tid med. Sen är det otroligt kul med cowhorse också, avslutar Annie.

Läs mer på: whyworryranch.com


[/private]

Om The editors

Se också

Till Alla Svintuffa Ungdomar

Working Cowhorse är en tuff klass, med många svåra och snabba moment. Det krävs en …

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *