[bsa_pro_ad_space id="13" crop="no"]

Ranch 52

Lång kall vinter är inget som bekommer nybyggarna Melanie och Jurgen. De lämnade tyska storstaden för ett nytt liv på landet i Småland. Följ med till ranch 52.

Text och foto: Åsa Wikberg

Sverige har blivit ett allt mer populärt land att utvandra till för människor inom Europa. Den fria rörligheten inom EU har gjort det möjligt att slå sig ner i ett annat EU-land utan allt för stora svårigheter. Vi svenskar flyttar i stor utsträckning söderut, mot solen. Men många européer väljer att söka sig norröver, mot lugnet, naturen och inte minst för att man kan få en stor gård på många ställen för en spottstyver.
Melanie och Jurgen bodde i utkanten av storstaden Düsseldorf, men fick nog av bilköer, avgaser och det hårda klimatet. Nu finns de i lilla byn Urshult i Småland där de driver en hästverksamhet, Ranch 52.

luckyrider_ranch52-2_westernridning

Kändes som hemma
Alla aktiviteter på Ranch 52 leds av Melanie, som har fått förverkliga sin stora dröm: arbeta och leva med hästar.
– Min man hade planen att emigrera en längre tid, men jag ville egentligen inte alls flytta utomlands, berättar Melanie när vi sätter oss på verandan till boningshuset. Regnet smattrar på taket och vi får sällskap av gårdshunden och katten som sover på en bänk.
Jurgen bedrev egen verksamhet och transporterade hästar i Europa, ofta norrut för familjer som emigrerat till Sverige och skulle ha med sina hästar. Melanie hade dock aldrig besökt Sverige.
– Varje gång han kom tillbaka så var han lyrisk och talade bara om Sverige och att han ville flytta hit, berättar Melanie.
– Vi sökte efter en hästgård i Tyskland, men så hittade jag annonsen för den här gården i Småland och vi bestämde oss för att åka upp och kolla på den, fortsätter hon.
– Vi tittade på olika hästgårdar, men den här kändes som hemma direkt. Sverige och Skandinavien känns också väldigt bra för oss. Vi kommer från en stor stad och det är för mycket trafik och folk där. Här är det natur och lugnt. Därför tog vi beslut och flyttade till Sverige, säger Melanie.
Jurgen kände till lite om landet från sina resor, men Melanie hade bara varit här en gång – för att titta på huset i oktober 2011. I juli 2012 satt hon dock bakom ratten med en hästtransport bakom. Ett nytt liv var på väg att ta form.

luckyrider_ranch52-3_westernridning

Från barock till western
Med på flytten var familjens egna tre hästar, en PRE-hingst, Bucanero XIV och två valacker.
– Att vi hade min hingst med var också en orsak varför vi sedan bara köpte valacker till verksamheten, berättar Melanie som i Tyskland tränade och tävlade i barockridning och working equitation. Men Melanie mixar med westernridning och då är det den gamla kaliforniska stilen som intresserar.
– Det är också bra att vara bekant med olika stilar så kan man anpassa träningen för den hästen man rider, menar Melanie.
När LuckyRider är på besök är det säsong för turridningen och hästarna går i skogen de flesta dagarna. En gång i månaden erbjuder man trailträning på ridbanan och några dagar innan hade man fotbollstävling, med hästfotboll, med rideleverna.
– Det tyckte alla var jätteroligt.

En gård blev två
Gården i Urshult har sju hektar mark, men bara tre hektar bete. Allteftersom hästarna på gården blivit fler och fler har behovet av mer betesmark ökat. Så i fjol köpte man även grannhuset, som har två lägenheter. På nedre plan bor numera en till inflyttad familj – Melanies föräldrar. På övre plan hyr man ut till turister och förstås till ridgäster som kommer för att rida på ranchen. På köpet fick man 3,5 hektar bete till, så nu finns det nog bete för hästarna på gården. Och på tal om hästarna, de är nu åtta till antalet och en blandning av andalusier, quartermix, tinkrar, islänning, nordis och fjording…

Läs resten av artikeln i LuckyRider 6 2016.
Prenumerera här och få Westernkalender, vitaminbok och John Moore DVD!
 

Om The editors

Se också

Shadd Parkinson – en Clintan som ridlärare

text & bilder: åsa björklund Små ljusgröna buskar tränger sig upp genom sanden på Bella …

[bsa_pro_ad_space id="14" crop="no"]