Senaste nytt
Home » Nyheter » Populäre tränaren Erik Brodin – expert på all aroundgrenar

Populäre tränaren Erik Brodin – expert på all aroundgrenar

Erik Brodin är en all around tränare som är specialiserad på ridgrenarna inom western. Han är flitigt anlitad som instruktör och håller lektioner och clinics runt om i landet. På ridbanan är paradgrenen trail, men inte sällan kan man se honom jaga kor eller slida över reiningbanan.

text och foto: åsa wikberg, mi ritzén

När jag lärde känna Erik för 15-tal år sedan var han en blyg ung värmlänning, sedan dess har mycket hänt. Tävlinskarriären tog fart när han fick möjlighet att köpa en western- och dressyrutbildad läromästare och sedan dess har det rullat på i rask takt. Erik har utbildat sig till instruktör och blivit en av de mest anlitade all around-instruktörerna i Sverige. Idag bor han med sambo på en gård utanför Grästorp och delar tiden mellan hemmet och de många uppdragen runt om i Sverige.
Djurvänner
En regning dag i november rullar vi in på gården som ligger vid vägs ände. Fyra hundar av okänd ras välkomnar oss vid grinden. Det visar sig vara korthårig collie, en ras som Erik med sambo fattat tycke för och bedriver utställning och uppfödning av.
– Det är jättetrevlig ras, precis som en långhårscollie fast kort päls vilket passar oss bra som rör oss i stallmiljö förklarar Erik när han möter oss.
Att det är två djurvänner som bor på gården förstår man snart. Både hus och ladugård är ockuperat av hundar, katter, papegoja, får, höns och hästar. Även Eriks sambo Peter arbetar med djur till yrket. På hemmaplan går en unghäst och en ponny på lösdrift.
– Min sambo jobbar ganska mycket också, men lösdriften funkar bra då. Tävlingshästarna vill jag ha lite mer koll på så de är helinackorderade en halvtimme från hemmet för att det ska fungera när vi inte är hemma.

Katarina lade grunden
Erik är uppväxt i en liten by som heter Brunskog, en bit utanför Arvika i Värmland. På gården fanns hästar och det blev även hästinriktning med inriktning hoppning på gymnasiet Lillerud.
– Min mamma tyckte att jag skulle välja något som var roligt så det blev hästinriktning, även om jag då inte alls ville jobba med hästar, avslöjar Erik när vi sätter oss ner och pratar i köket medan en hemtrevlig brasa sprakar i vedspisen.
– Men det var bra, för man fick en väldigt god teoretisk grund som jag haft stor nytta av.
– Jag har lite hopplektioner än idag, men främst tycker jag det är väldigt bra att ha den akademiska grunden –  något som ofta saknas i den här världen, menar Erik.
Efter att ridit på ponny som liten fick han i 13-års åldern köpa Shangall, en välutbildad arab som kunde det mesta från dressyr till alla olika westerngrenar.
– Då blev allt lite allvarligare och tävlingskarriären tog fart, berättar Erik. Shangall var 14 år och kunde allt. Det blev fokus på ridklasserna med trail, western riding, horsemanship versitile horse, det var vår grej men jag red även kor och lite reining.
– Att jag fick möjlighet att köpa en läromästare som redan kunde allt är jag väldigt, väldigt glad för. Även att jag fick min grund hos Katarina Björklund har betytt mycket. Det har jag kvar mycket av än idag –  allt från grundridning och att man ska rida riktigt för hästen till hur man behandlar folk och hästar. Att alla är lika mycket värda, att det kvittar vad det är för ras man rider eller var man kommer ifrån eller hur mycket pengar man har. Det försöker jag alltid ha kvar i bakhuvudet, berättar Erik medans han kokar oss en varsin kopp kaffe och dukar fram fikat.
Att få tag i de där hästarna som kan allt är inte lätt, de växer inte direkt på träd men Erik understryker vikten av det för att utvecklas som grön ryttare.
–  Det är något jag gärna talar om för de ungdomar, och även äldre, som rider för mig. Värdet av att få tag i en häst som redan gjort allt –  för det utvecklar en själv väldigt mycket.

Ridlektioner och clinics
Att Erik är en populär instruktör förstår man när man är ute och reser i landet och hans namn ofta kommer upp. Många tränare ser gärna att eleverna har bästa grundförutsättning i form av härstamning och ras på hästarna, men Erik har en annan grundsyn.
– Självklart är det roligt att ha kunder som kommer med bra jättebra hästar, men de kunderna är inte alltid de mest regelbundna eller i majoritet. Basen i min verksamhet är de som rider regelbundna lektioner eller clinics och vill lära sig mer. Det är det viktigaste.
– Men det är också två olika bitar i min verksamhet. Jag lever till 80-90% på ridlektioner och utbildning av ekipage, då spelar det mindre roll vilken typ av häst kunden har.
Arbetsveckan upptas av ridlektioner och clinics som ofta är på bortaplan. I mån av plats och tid tar Erik emot träningshästar, men det är just nu inte något fokus på den delen av verksamheten.
– Ibland tar jag en häst från en stadig kund, eller en häst som jag verkligen tror på men det är lite svårt att göra ett bra jobb både borta och hemma om det blir för många hästar. Sedan har jag alltid, när jag har träningshästar, ridit själv och inte haft andra som ridit. Då måste man vara hemma för att hinna med.
– Det blir också ganska ensamt att sitta hemma och rida, och en annan sak som är lite halvtråkigt när man arbetar med träningshästar är att när man skickat hem dem faller det ofta lite. Det är roligare att få hela ekipaget att bli bättre även om det tar längre tid, menar Erik.

Praktik hos Ljungberg
Under gymnasietiden hade Erik praktik hos reiningtränaren Peter Ljungberg och där fick han även jobb efter studenten.
– Jag var där 1,5 år och sedan har det bara rullat på. Hos Peter fick jag möjlighet att rida allt möjligt, från unghästar till tävlingshästar och jobbade även i stallet. Det var en väldigt nyttig tid och det jag lärde mig hos Peter ligger bakom mycket av min grundträning idag, berättar Erik.
Efter det blev det en period hos tränare i USA, en erfarenhet som inte gav så många positiva avtryck.
– Det var bara tre månader och den resan är nog det som betytt minst för min utveckling. Det är inte alltid så fint som man kan tro av ytan. Det är hårt både mot folk och djur. Det är nyttigt att ha sett det men efter var jag lite knäckt och tänkte att ”är det här det som ska behövas för att prestera så vet jag inte om jag vill vara med”, förklarar Erik.
På hemmaplan igen började han plugga och jobbade lite med annat.
– Men jag startade företaget ett par månader efter jag kom hem för jag hade efterfrågan hos folk som ville att jag skulle ge lektioner. Sedan har det långsamt rullat på. Idag är det väldigt mycket lektioner och clinics, jag skulle tro att jag är en av de i Sverige som har flest instruktörstimmar på ett år. På både gott och ont. Det är fantastiskt roligt att det går så bra och det är fortfarande lika roligt att se hur ekipagen utvecklas. Baksidan är att man ofta är borta hemifrån.

Tävlandet
När Erik gick ridlärarutbildning på BYS i Skara 2010-2011 så bestämde han sig för att bli en så bra instruktör som möjligt, lite omedvetet fick det egna tävlandet stå tillbaka, berättar han.
– Jag förlorade min tävlingshäst genom en skada och när man bygger upp en verksamhet är det svårt att samtidigt få ekonomi till att satsa på hästmaterial för tävling. Jag har tävlat mycket unghästar åt kunder dock. Jag håller egentligen på med det här för att jag älskar att tävla och rida själv, men nu har det varit fokus på att istället få andra att göra det, det är en paradox.
En fälla många går i när man gör sin hobby till ett yrke. Men för två år sedan började han avsätta lite mer tid och pengar för sig själv.
– Så nu är det på väg. Jag har en fin femåring, egentligen en reninghäst, Sujos Happy Star, som jag rider mycket trail på och som vunnit en hel del den här säsongen.
Det finns en felaktig uppfattning att man måste tävla eller ha tävlingsambitioner för rida hos en tränare, med det är absolut inget krav, berättar Erik.
– Det är många som hör av sig och säger att de absolut inte vill tävla, men vill träna och utveckla sin ridning. Det är inte heller det viktigaste för mig som instruktör att eleverna tävlar, även om det ger ringar på vattnet för mig när mina elever är duktiga på tävlingsbanan. Så är det. Det har nog varit en bra marknadsföring för mig när eleverna har gjort bra ifrån sig.

Långsiktig plan
Erik har fortsatt att utbilda sig själv genom åren och går just nu en verksamhetsledareutbildning. När jag frågar om han har några långsiktiga mål med sin verksamhet och sitt tävlande skrattar han gott.
– Jag kanske är lite tråkig svensk som inte har några stora ambitioner som att rida på Congress eller World Show. Jag vill framför allt vara en duktig ryttare, en bra hästmänniska och en bra instruktör, det är mina mål. Sen det är klart jag vill tävla och vinna också.
– Med den utbildningen jag går nu så får man upp ögonen för att man kanske måste ha en långsiktig plan också. Det är lätt att man lever dag från dag men självklart har jag drömmar och visioner. Att ha en större gård och ha clinics och veckokurser hemma till exempel. Ett annat mål är att rida ett EM, för att komma dit måste jag ha hästmaterial som gör det värt att lägga de pengarna för att åka.
Arbetet som instruktör har även skapat förutsättningen att utvecklas som människa berättar Erik som i ungdomsåren inte direkt trivdes med att vara i centrum.
– När jag står i ridhuset går jag in i min instruktörsroll och kan driva folk ganska hårt. Tycker jag de borde klara något kan jag driva igenom det. Det är svårare när man går ur den rollen.
Och visst har vi sett mycket av det resultatet hos många av de ryttare som fått möjligheten att träna för Erik Brodin.

 

 

Om Redaktionen

Se också

Cowgirl dream

Hej! Hoppas allt är bra med Er 😀 Jag är sådär typiskt “tjejig” när det …