Prestationsångest på tävlingsbanan

Hej alla!

Snart drar tävlingssäsongen igång igen och det är alltid en speciell känsla när man har precis allting framför sig. Att sitta och planera tävlingar och alla resor som väntar i vår, sommar och höst. Ja, det pirrar i min mage bara av tanken. Speciellt när jag tänker på att jag själv ska göra tävlingsdebut i reining(!!!). Ibland får jag nypa mig mentalt i armen, det här är mitt liv och jag fullkomligt älskar det.

Det är verkligen något speciellt med atmosfären på en större tävlingsplats. Tidiga morgnar och sena kvällar. Det blir oftast inte så mycket sömn men på något sätt så fungerar det ändå. Det hör lite till. Att anlända till en tävlingsplats efter ca 24 timmar i bilen är en fantastisk känsla, även fast jag tycker att resan dit är minst lika kul!

För mig är målet att bli en framgångsrik ryttare. Men jag har inte bråttom, eller jo det har jag men jag försöker att tänka lite strategiskt för annars blir det så lätt att man inte kommer någon vart alls istället. Det får ta den tid det tar så länge jag når mina mål. Att ha mål och nå framgång med sin ridning behöver inte betyda att man vill tävla förstås, men för mig är det en av huvudsakerna med min ridning. Jag känner att resultatet av tävlandet blir som någon form av bekräftelse på allt jobb man lagt ned under hösten och vintern för att utvecklas. Jag ser det lite som en utvärdering. Mina resultat blir rapporten på vad jag behöver jobba mer och mindre på.

Men jag har ett problem som alltid är i vägen för mig när det kommer till tävling, jobb eller relationer och det är min extremt höga prestationsångest. För mig handlar det inte om vad andra ska tycka, den biten har jag tack och lov släppt för längesen. Det handlar enbart om mina egna drömmar och förväntningar på mig själv.  Ibland är kanske mina drömmar och planer orealistiska.  Det är ofta då som jag blir väldigt besviken på mig själv. Men när jag väl når den där drömmen, som omgivningen påpekat är “lite för stor”, så är det en obeskrivlig lycka.  Det är så jag fungerar och det är på gott och ont. Jag är hellre en drömmare än en realist, alla dagar i veckan. För om vi är allt för realistiska – är det då möjligt att prestera det där lilla extra som gör att vi får det vi alltid drömt om?

Hur hanterar man sin prestationsångest? Hur gör man för att inte låta den ta över? Hur förbereder man sig och hur reser man sig upp efter ett hårt fall?  “Det är bara på’t igen”. Det är en klassisk mening som man ofta får höra. Aldrig har den kommentaren hjälpt mig och för en person med extremt höga prestationskrav så biter den tyvärr inte. Oavsett om du är yrkesryttare och känner press från hästägare eller ett konstant behov av att ligga på topp eller om du är som mig, en blivande Non-Pro som vars press endast kommer från mig själv. Jag har skrivit ihop en lista på hur jag kommer att göra för att undvika eller minska att en stressig situation uppstår. Kanske är det någon annan som finner den hjälpsam också! Here we go:

 

Förbered dig väl.

Att åka på tävling är sällan något som man gör helt spontant. Det är viktigt att känna att hästen är i tävlingsform redan på hemmaplan, annars är det enligt mig nästintill omöjligt att gå in på banan med självförtroende. Om problemet är att rida inför folk så öva på det hemma. Be vänner och familj att kolla på dig när du rider igenom ditt mönster. När det väl är dags för tävling så se till att anlända tidigt till tävlingsplatsen. Installera dig själv och även hästen. Se till att du känner dig bekväm på tävlingsplatsen och att du har full koll på vart dina saker är. Gör gärna en lista på vad som ska packas ned innan du åker. Att glömma något man behöver eller vill ha med till tävling är ett stort stressmoment som bör undvikas.

 

Ta med dig någon.

Ett stöd och en hjälpande hand är aldrig fel. Det bästa är att ha med sin tränare men det kan vara svårt att få till och även dyrt. Om du inte har med dig någon som kan stötta och coacha dig med ridningen så kan du i alla fall ta med dig någon som gör dig lugn och glad. Någon som tror på dig och som vet hur du ska hanteras under stress.

 

Ha kul och var förlåtande mot dig själv.

Se till att ta dig tid att njuta av det du gör. Ha kul, det är trots allt det här du längtat efter hela vintern. Ett misstag kan kosta många poäng men det kan endast göra dig mer erfaren som ryttare.  Vi lever och lär och det viktigaste av allt är att kunna förlåta sig själv och gå vidare, en erfarenhet rikare.

 

Andas.

Det här är mitt största problem! Jag kan rida i flera minuter utan att andas och sen undra varför det går åt helvete. Stanna upp, ta några djupa andetag och bli medveten om din andning. Är du väldigt stressad så räkna in dina andetag. Se till att utandningen är längre än inandningen, det har en lugnande effekt. När det blir extra stressigt så kan det även vara bra att ta sig en titt runt omkring och bli uppmärksam om sin omgivning. Det är så lätt att fastna i sin egen stressbubbla. Att se att andra kämpar på samma sätt som du kan göra dig lugnare.

 

Hoppas att några av dessa tips kan vara hjälpsamma för er som har det lite extra jobbigt med stress och prestationsångest ute på tävlingsbanan.

Kram Elinora