Unbranded – En ritt på mustanger genom hela USA

Ben Masters och hans vänner bestämde sig för att ge sig ut på sitt livs äventyr; de skulle tämja några vilda mustanger och rida dem nästan 500 mil genom hela USA, och de skulle göra det med ett ädelt syfte. Med sin ritt och filmen om densamma vill de väcka medvetenheten om mustangernas situation och locka fler att adoptera en mustang.

unbranded2

Text: Natalie Nance, foto: Fin and fur produktions

I den allra första scenen av Unbranded ser vi en närbild av en hästmule, där en rejäl bit av en cholla-kaktus fastnat i underläppen. Med hatten nedtryckt på huvudet och sin bandana knuten över näsa och mun – det måste vara rejält blåsigt – kommer en av ryttarna fram med sin leatherman för att dra bort den. Han har precis fått tag när – BAM! – hästen stegrar sig och slår ner mannen med ena frambenet. Det är ett ögonblicks verk och hästens tajming är perfekt. Om man inte visste hur det känns att bli spetsad av en cholla och att bli sparkad i huvudet av en häst skulle det se oerhört komiskt ut. Inte nog med det, det får i sin tur en av de andra hästarna att balla ur fullständigt och börja bocka värre än den värsta rodeohäst. Även den hästen har fullt av kaktus på sig. Ryttaren och packningen flyger all världens väg och hästen försvinner alltjämt bockande bland buskarna i det karga ökenlandskapet.

Platsen är Tortilla Mountains i södra Arizona i april 2013 och alldeles i början av den ritt som ska vara nästan 500 mil och drygt fem månader genom hela västra USA, från den södra gränsen mot Mexiko till den norra mot Kanada. Med på färden har de fyra unga männen sexton nyligen tämjda vilda mustanger och en åsna. Hur i all världen ska det här gå, undrar man?

Inre och yttre resa

Det går bra, visar det sig, om än inte utan en ansenlig mängd blod, svett och tårar. Ryttarna är trötta, hungriga och fryser. De blir genomblöta, smutsiga så de stinker, sura på varandra och inte minst stundom rätt uttråkade. Hästarna slinter, faller, rymmer och blir halta. Mustangerna får verkligen visa vad de går för i den besvärliga bergsterrängen. Ritten går bland annat genom Grand Canyon, Yellowstone och Glacier Park och bjuder på den ena spektakulära vyn efter den andra. När de så småningom når den kanadensiska gränsen har de bångstyriga gröna hästarna förvandlats till pålitliga partners och de fyra unga männen har lärt sig ett och annat om både naturen, hästar och sig själva.

Toppar och dalar

Att banden och förtroendet mellan häst och ryttare har blivit oerhört starka ser man många bevis på, till exempel när Ben Masters fiskar flugfiske från ryggen på hästen Luke mitt ute i en av Montanas floder. Det råkade dessutom vara på hans födelsedag och för honom var det ett av de allra bästa minnena från hela resan. Motsatsen förekom naturligtvis också. Var det någon gång de var nära att ge upp?

– Ja, när de lösa packhästarna blev skrämda av fyrhjulingar och sprang iväg drygt sex mil, säger Ben Masters med en suck. Det var ett riktigt lågvattenmärke. Då trodde jag nästan att allt skulle falla isär och att det var slutet på ritten.

Hela reportaget hittar du i LuckyRider nr 8-2015!

Prenumerera på LuckyRider här (och få westernkalender och vitaminbok på köpet):https://luckyrider.se/prenumerera/

 

unbranded3

Om The editors

Se också

Hästar i trafiken? What ever…

Okej, nu är jag lite upprörd. Jag vet inte hur många tusentals mil jag har …

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

nitton − två =

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.