På besök hos Ronny Åman

Han är pensionären med fullbokad kalender och ett rykte om sig att nästan magiskt klara av alla hästproblem han ställs inför. Han är Sveriges kanske gladaste cowboy och han har mycket att säga! 

Text och foto: Natalie Lindholm

Ronny Åman och hans fru, dressyrtränaren Lollo, tar emot en blöt vårdag på gården Djurtorp utanför Norrköping. Vi går runt bland hagarna för att fotografera hästar och kossor och Ronny visar glatt upp de blanka hingstarna han har i träning. Smart Lena Whiz som ägs av Therese Gustavsson och Carina Lagerström Qalms Magic Blue.

– Jag brukar säga så här, förklarar Ronny med ett leende mot hingstarnas vackra huvuden, en quarterhäst ska ha en jungfrus ansikte och en skurkärrings bakdel.

Signalementet passar väl in på båda hästarna som nyfiket ställer upp sig i ridhuset för gemensam fotografering.

– Jag började rida på ardennerhästar, berättar Ronny. Men första hästen jag tävlade med var en fullblodsmärr och en polsk import som Lollo egentligen skulle haft på ridskolan. Problemet med den var bara att den helst ville ha ihjäl barn, så istället tog jag den och passade på att tävla.

En slump att det blev hästar

Efter ett träningspass på Qalms Magic Blue och en rundtur på gården slår vi oss ner i saloonen ovanför ridhuset. Ronny och Lollos lättsamma skratt och uppriktighet värmer lika mycket som teet de bjuder på, och allt och lite till blir sagt. Ronny berättar att han egentligen ramlade in på det här med svåra hästar av en slump.

– Min fru höll på att rida in hästar och hade fått hem en häst som hette Rödluvan. Det var en hemsk halvblodsmärr som första gången hon fått på sig ett träns kastade sig ner på framknäna och skrapade huvudet som en tok mot väggarna för att bli av med det. Veterinären var ute och tittade på hästen utan att hitta något fel och Lollo kom så långt med den att hon kom upp på märrens rygg och stannade där i bråkdelen av en sekund innan hon försvann igen. Ingen annan ville prova rida hästen, ingen annan än jag som korkat svarade att det där kan jag fixa.

– Det kostade mig några revben, för på den tiden hade jag ingen uppfattning om hur jag skulle göra, men till slut så gick det och hästen blev ridbar i skritt, trav och galopp. På den vägen är det, berättar Ronny.

– Det största problem man kan få när man jobbar med det här är hästar som varit hos andra tränare som misslyckats. Hästar som ägaren lämnar över och säger att antingen fixar du den eller så tar vi bort hästen för den är omöjlig. Det är inte kul att få det på sig men det är klart…jag har en ganska envis fru och det gör att jag måste bli ännu envisare, så det brukar gå ändå, skrattar Ronny med en blick över bordet på sin fru.

– En period var det extremt mycket riktigt svåra hästar, inflikar Lollo.

– Det är klart det blir så när man har fått stämpeln på sig att man fixar alla problemhästar. Idag har verksamheten utvecklats till något mer än den var i början. Nu jobbar Ronny med hästägarna så de också ska klara av sina hästar istället för att han mest rider till hästarna åt ägaren. Idag gör vi ju samma jobb också med alla hästar. Vare sig de kommer hit med problem eller är helt normala hästar som ska ridas in. Även våra dressyrhästar får samma grundjobb och vi har haft väldigt mycket glädje av våra unghästar tack vare det här jobbet.”

Känd westernprofil

I Sverige är Ronny känd som westernprofil men han skaffade sin första westernsadel först -75.

– Då hade vi mjölkkor och jag ville driva dem till häst. På den tiden skulle allt vara väldigt macho, ler Ronny.

–– Det sista jag ville göra var att fjolla omkring i en sandlåda. Idag gör jag ju inget annat än rider omkring i en sandlåda.

Läs mer i LuckyRider nr 3 2013. Prenumerera här!

Om The editors

Se också

Till Alla Svintuffa Ungdomar

Working Cowhorse är en tuff klass, med många svåra och snabba moment. Det krävs en …

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *