LuckyRider Western Lifestyle – Westernridning
Ronny Åman
– En av de första professionella westerntränarna i Sverige är Ronny Åman.
Lucky Rider Nr 7 2006
Text: Anne Erkkilä Foto: www.fotostallet.se
– Det är väldigt lätt att hamna i en nisch, berättar Ronny, och min blev problemhästar.
Många hästar är det som fått en sista chans hos Ronny och blivit kurerade. Några har gett Ronny ärr för livet.
– Det är svårt att komma ur en nisch, jag vet faktiskt inte hur man gör.
Men Ronny är mycket mer än en problemlösare. Han tävlar, håller kurser i westernridning, lastträning, horsemanship och tar hit utländska tränare som håller clinics på gården. Och visste ni att Ronny gjort en countrylåt ihop med Pelle Bjelling redan för 10 år sedan, som han tillsammans med John Moore sjöng på en krog i Norrköping? I år blev den inspelad på CD. Han har även gett sig in i klädförsäljning med favoritmärket Cinch och för modemedvetna cowgirls, Cruel Girl Jeans.
Hela familjen engagerad
Hela familjen Åman är på något vis delaktiga i hästverksamheten. Lollo, Ronnys fru är dressyrryttarinna och tränare, deras son Jim driver en maskinstation tillsammans med sambon Fia med inriktning på gödselhantering och försäljning av hösilage, och deras dotter Jessica är hälsoutvecklare. Som juniorryttare deltog hon i SM, Nordiska och Europamästerskapen i dressyr. Nu har hon en lovande unghäst som hon tränat och kvalat in till 3-årschampionatet på Flyinge.
Djurtorp har således mycket att erbjuda många. Anläggningen har ett ridhus med stall, övernattningsrum, saloon och en westernbutik under samma tak, två separata stall, rundcorrall och uteridbana på 28 x 67 meter med inhägnader för att lätt och säkert kunna arbeta med boskap. Just nu finns ett 30-tal hästar och 50-tal boskap på gården. Det är en utpräglad kreatursgård med en del åkermark och 100 ha skog. Byggnaderna är från sent 1700-tal och byggdes av ryska krigsfångar. Bara en liten bit från gården fanns en gång en hängningsplats. Då var där även ett litet hus som skarprättaren, bödeln, bodde i. Platsen finns utsatt på kartan och här utfördes allt från mindre tillrättavisningar, såsom avhuggande av lemmar, till rena avrättningar. Enligt speciella rullor, fanns det prislistor efter önskade handlingar.
Spöken
Naturligtvist spökar det på gården. Det sägs att det ska vara en man som hette Enhörning. ”Alla” har sett honom utom Ronny.
– Äsch, det är nog för att jag inte tror på det, jag vill ju att han ska visa sig så jag kan ge honom en omgång, ler Ronny.
Ändå går saker sönder utan orsak i sonens verkstad, någon sover dåligt, någon har sett självaste Enhörning på övervåningen av Ronnys och Lollos hus och någon fick en smäll när han var på väg upp på höskullen. I början på 1900-talet var det denne Enhörning som köpte Djurtorp av en änka som bodde där. Hon hade besittningsrätt, vilket innebar att hon skulle få bo kvar på gården tills hon dog. Enhörning var tvungen att acceptera detta men han tillät henne inte att ta vatten på gården. Hon tvingades att gå en lång väg upp till Svarta källan för att hämta hem sitt vatten. Hon orkade inte någon längre tid och tvingades till slut flytta på grund av detta. Enhörnings rykte var att han var en ”elak jävel”.
Dressyrtränare
Lollo har under ett antal år haft en del dressyrläger för privatryttare så många gånger är det ofta en salig blandning av dressyr och westernfolk. Hon har i botten en ridlärareutbildning på Strömsholm och har arbetat som ridlärare och drivit en ridskola i Norrköping. Numera är hon verksam som dressyrtränare på heltid och på hemmafronten får hon även traggla med sin make, vilket många blir förundrade över, men en häst är en häst och bra ridning är alltid bra ridning.
Båda reser mycket. Lollo har mycket elever i Närke och Östergötland, Ronny anlitas för clinics i hela landet. Båda tar emot träningshästar. Lollo har själv tävlat upp till S:t George i Dressyr, Ronny har ett otal meriter främst inom Reining men även andra westerngrenar.
Personligt med Ronny
Har du något fritidsintresse?
– Dygnet har tyvärr bara 24 timmar och efter att hobbyn blivit mitt jobb finns ingen tid till andra aktiviteter.
Husdjur?
– Katten Kidde, även kallad ”Verkmästar´n”, Welsh Corgie Cardigan hundarna Titti och hennes son Baloo.
Hur länge har du tränat hästar?
– Jag ansåg väl att jag tränade hästar som 20-åring… men det var nog dom som tränade mig. Seriös träning är det sedan en 20-år tillbaka. Att det blev western var naturligt för mig då jag är uppväxt bland hästar och kor. Problemet var att jag inte visste att man tävlade i westernridning i Sverige, vilket gjorde att jag trasslade runt som hoppryttare ett tag till den dagen jag såg ljuset – min första westerntävling.
En häst som Ronny tävlade mycket under -80 och början av 90-talet var Duncra Hill Teal ”Tealan”, ett red roan Quarter sto som Ronny köpte som 5-åring. Hon är i dag 22 år och fortfarande väldigt fräsch.
– Det är en väldigt speciell dam som varit i avelsboxen sedan 1993 med ett avbrott för SM 1999 där hon slutade 3:a efter Per Larssons ”Mulle”. Det var kul att se att dom två gamla hästarna fortfarande kunde spöa de yngre, tycker Ronny.
Nästa stjärna i Ronnys stall var Peppy Zan Lena. Leif Svensson köpte in hingsten från Tyskland och han kom under Ronnys träning 1997.
– Året efter, 1998, när det enligt mig, sista riktiga Western SM:et gick tog vi Guld i Working Cowhorse och Silver i Reining, tätt efter Rick Lemay som pilot på den tidens oövervinneliga; Sheleena.
Peppy var som hingst hästarnas Emil i Lönneberga, med en jäkel bakom varje öra. Det ska bli kul att se hans avkommor framöver. Det bör finnas bortåt 30 stycken, berättar Ronny.
Den för närvarande bästa tävlingshästen i stallet är Lancer O Lena.
– Han kom till oss som 3-åring, inköpt i Österrike av Claes och Bibbi Björklund. Då var han endast sadelvan. Vi märkte snart att det var en ung kille med talang. Försiktigt matchad under sommaren vann han sin första Jr Reining redan under hösten. 2004 och 2005 följde många vinster och placeringar i Reining samt en SM medalj i Working Cowhorse, trots att vi bara hunnit prova honom på boskap ett fåtal gånger innan. Lancer är en väldigt cool kille, tycker Ronny.
Vilka hästar passar bäst till westernridning?
– Som sig bör, någon av dom raser som är avlade för ändamålet, Quarter, Paint och Appaloosa, om man i tävlingssammanhang vill vara med och fajtas om prispengarna.
Hur ska man vara för att bli en bra westernryttare?
– Var ödmjuk inför hästen, en god lyssnare (på hästens signaler) och undvika prestationsångest (det går bara ut över djuret). Jag är fullt övertygad om att det krävs en hel del känsla och mycket blod, svett och tårar, eller som en Amerikansk domare sa en gång; You won´t become a good rider over night”.
Hur ser framtiden ut?
– Det kommer att rulla på som förut, fast med större fokus på framför allt cowhorse träning och avel för att få fram bättre kohästar. Jag kommer att fortsätta med unghästar och inridning men i mindre skala och istället erbjuda att dom som själva vill starta sin häst komma hit och träna under min ledning. Jag vill inrikta mig mer på cowhorse träning och att få fram de egna uppfödningarna på tävlingsbanorna.
Eftersom man blir klokare med åren har Ronny börjat rida med en säkerhetsväst som egentligen är framtagen för bullriding, men fungerar perfekt till all ridning. Dessa importeras från USA och är populära bland män, som ratar vanliga säkerhetsvästar. Mycket bra med tanke på att det är en hel del skador i samband med ridning och koklasserna.
Utmaningar kvar
När vi sitter och fikar i köket på Djurtorp kommer någon på att fråga om det skulle fungera att rida in en Zebra. Ronny berättar att han faktiskt haft en diskussion om det när han var på besök på Kolmårdens djurpark.
– Dom sa att det i det närmaste skulle vara omöjligt (säg aldrig så i Ronnys närhet). Någonstans har jag läst att dom kört in en zebra, och att det gått bra, men att den var helt oberäknelig då den rätt vad det var kunde glömma allt den lärt sig och sätta iväg, utom all kontroll. En dag när jag satt här i köket i lugn och ro och kikade ut ur fönstret får jag syn på en djurtransport som svängde upp på gårdsplanen med Kolmården i stor text över hela sidan, med giraffer och allt. Nu är det kört, tänkte jag, nu ska dom se om gubben klarar av att rida in en zebra. Tack och lov lastades en helt vanlig häst ur. Transporten var bara lånad från djurparken.
Jag lämnar Djurtorp Training Center med många historier och ett leende på läpparna. Och inte verkade det spöka där, jag är ändå rätt känslig för sådant. Eller…? Fotona där blev de sista med den kameran jag hade med mig.
Helt oförklarligt började den haka upp sig för att helt sluta fungera efter resan.
Unghästen i rundcorrallen; Teals Cash Lady, 2 år e.Lancer o Lena u.Duncra Hill Teal.
Ronny byter ut den vanliga grimman mot en repgrimma och ett långt rep.
Först longeras unghästen, i alla gångarter åt båda håll. Hästen dirigeras med Ronnys kroppsspråk, och repet blir en förlängning av kroppen.
”-Det är inte hästen som ska lära sig att läsa dig, det är du som ska lära dig att läsa hästen.”
Nu tar han in hästen och lär den att ge för tryck och böja in huvudet åt båda håll. Detta fungerar som en nödbroms, när du väl sitter på hästen.
Nästa steg är beröring, först med repet, över kroppen, runt benen, runt magen, där sadelgjorden hamnar.
När hästen är lugn och trygg med repet tar Ronny en pad och säckar ut hästen, lugnt och metodiskt.
Sadlingen går förvånandsvärt bra, trots att det är första gången Teals Cash Lady har något på ryggen över huvud taget.
När sadelgjorden är dragen så mycket att sadeln kan stanna på plats släpper Ronny ut hästen så hon longeras åt båda håll igen.
Eftersom Cash är tillfreds med läget och accepterar sadeln kan Ronny hänga på henne, lika mycket från båda håll redan denna första dags träning i hennes liv.
Läs mer på: www.djurtorp.se[/protected][/private] [/private]
