Vitaminer och mineraler – Livsviktiga för din häst

Vitaminer och mineraler – Livsviktiga för din häst

Här fortsätter vår serie artiklar om vitaminer och mineraler och dess betydelse för hästen.
Lucky Rider nr 5 2006
Text: Lars Bråve  Foto: Carina Kvist

[private]

[protected]De fettlösliga vitaminerna D,E och K
Tidigare har vi beskrivit Beta-Carotene och vitamin A och vi fortsätter nu med de tre övriga fettlösliga vitaminerna.

Vitamin D
Andra beteckningar är vitamin D3 eller kolecalsiferol och vitamin D2 – ergocalsiferol. Vitamin D är även känt som antirakitisvitamin eller som bristorsak till engelska sjukan som drabbar unga individer, människa som djur, med deformerat skelett som resultat. Den första beskrivningen av rakitis finner man redan år 1645, men inte förrän år 1890 kopplades det samman med bristen på solljus och 1919 startade behandlingen med ultraviolet ljus. Så sent som 1959 syntetiserades vitamin D och en industriell produktion började.
Vitamin D, liksom vitamin A, anges ofta i internationella enheter (IE). 1 IE motsvarar 0.025 mcg kristallint vitamin D3. Idag tillverkas nästan enbart D3- formen beroende på att den har en betydligt högre effekt än D2.

Var finns D?
Naturligt D3 finns enbart i några fodermedel, ex. leverolja, men vitaminet produceras i djurets kropp vid exponering av solljus. Vitamin D2 återfinnes i soltorkat grönfoder men räkna inte med det naturliga D-vitaminet i foder då detta tas upp av djuret i mycket liten omfattning.

Varför behövs D?
Omsättningen av calcium och fosfor regleras av vitamin D. De båda mineralerna stimuleras i mag-tarmkanalen och reglerar skelettets uppbyggnad samt njurarnas utsöndring. Detta medför att vid en D vitaminbrist störs calcium och fosforomsättningen vilket resulterar i att calcium inte lagras i växande ben vilket i sin tur innebär att benen bryts ner och blir sköra, tillväxtrubbning uppstår och deformerade leder samt dålig tandemalj blir resultatet. En låg nivå av vitamin D innebär också att immunförsvaret försämras och skador uppstår i olika organ av bl.a. miliartuberkolos. Detta inträffar framförallt under vinterperioden.
Rent vitamin D är det enda vitamin som klassificeras som gift, och detta innebär att höga doser skall undvikas. Behovet sammanhänger med tillgången på calcium och fosfor. Olämplig calcium-fosforbalans ökar D-vitaminbehovet.
Till föl ges 1000-1200 IE/100 kg medan man till tävlingshästar ligger på 1200 -1500 IE/100 kg. Det innebär att förhållandet mellan vitamin A och D är 10:1.

Vitamin E
Vitamin E är ett samlingsnamn  för åtta olika naturliga föreningar. Fyra av dem kallas tocopheroler och fyra tocotrienoler och de benämns med olika prefix som alfa, beta, gamma och delta. Alfa-tocopherol är den vanligast förekommande formen och mest biologiskt aktiva. Vitamin E upptäcktes så sent som 1922 av Prof. Evans  och K.Bishop som demonstrerade att råtthonor  behövde vitamin E för en normal reproduktion. Ordet tocopherol kommer från grekiska “tocos”=barnsbörd och “pherein”=frambringa, alstra. 1938 strukturbestämdes och syntetiserades vitamin E, och blev kommersiellt tillgängligt. Även vitamin E (liksom vit.A och D) anges i internationella enheter (IE) där 1 IE är lika med 1 mg dl-a-tocopherylacetat-den kommersiellt använda formen.

Användningsområden
Vitamin E användes idag inom många olika områden. Förutom som näringsämne och vitamin även inom livsmedels- och plastteknologin som antioxidant, samt inom kosmetologin i hudsalvor. Vitaminet reglerar kolhydrat och kreatin, muskelmetabolismen, hormonmetabolismen genom främre loben av hypofysen, stabiliserar cellmembranen, reglerar och utvecklar könskörtlarna, förebygger muskeldegeneration och vävnadsdöd samt stöder immunitetsskyddet. Det ingår tillsammans med selen i enzymen glutation-peroxidas, superoxide dismutase och catalase och agerar därmed som antioxidant i kroppen genom sin aktion mot bildandet av de fria radikaler som förorsakar skador i kroppen.

Var finns E?
E-vitamin finner man i oliver, sparris, vetegroddar och kött. Spätt grönfoder innehåller mycket vitamin E som är biologiskt tillgängligt för hästen. Däremot är större delen av det E-vitamin som återfinnes i spannmål av mindre betydelse för djuret då E-vitaminformerna mest består av beta, gamma och delta. Foder med lågt fettinnehåll som restprodukter från oljeframställning, vassle och skummjölk har ett lågt E-vitamininnehåll. Färsk spannmål på höstarna medför att “färsksädesförgiftning” kan uppstå och detta beror på E-vitaminbrist. Syrad eller gastätt lagrad spannmål innehåller också lite E-vitamin. Vid utfodring med PUFA (fleromättatt fett) skall intaget av E-vitamin öka på grund av den antioxidativa effekten.

Kan ges i stora doser
Då E-vitaminet är en fettlöslig substans lagras det i kroppens fettvävnader, lever och muskulatur. Vitaminet arbetar tillsammans med selen som antioxidant och har ett intensivt samarbete med C-vitamin i immunsystemet. Vidare agerar vitamin E som skydd åt A-vitamin för att förhindra dess oxidation. Bristsymptom kan visa sig som muskelskador i hjärta- (Mullberry´s sjukdom) och skelettmuskler-korsförlamning samt förtvining av muskelmassa, fertilitetssjukdomar, leverskador och förändringar i fettdepåerna.
Vitamin E kan ges i mycket stora doser. Den rekommenderade doseringen är 1-2 gr/dag (1000-2000 IE/dag) till häst i normalt träning. Vid hård träning-galopp/trav/fälttävlan- användes upp till 5 gr/dag, och ibland mer. E-vitamin finns i de flesta fodertyper på marknaden, och säljes även i flytande form. E- vitamin skall ges som tillskott året runt.

Vitamin K
Vitamin K upptäcktes 1929 och strukturerades och syntetiserades år 1939. Detta ledde till ett delat nobelpris år 1943 till Professorerna Dam och Doisy.
Vitamin K uppträder i många former såsom K1 (phylloquinon) som finns naturligt i många växter. K2 (menaquinon) som har ca 75% av vitamin K1´s effekt, bildas i tunntarmen både hos människa och flertalet djur (inte fåglar). K3 (menadion) är en syntetisk form som omvandlas till K2 i tunntarmen.
I grönfoder finner man den instabila formen K1, medan man i spannmål finner obetydliga mängder. De flesta husdjur bildar själv sitt K2.

Varför behövs K?
Vitamin K behövs för att blodkoaguleringen skall fungera så att blödande sår-både ut-och invärtes- inte leder till förblödning. Det deltager i omvandlingen av proteinet prothrombin till thrombin som är koaguleringsenzymet. Vitamin K är även verksamt i cellernas ämnesomsättning, bl.a. calciummetabolismen.

Ökat behov kan uppstå
Behovet av vitamin K till häst ligger mellan 2-5 mg/100 kg räknat som K3 (menadion). Vid behandling med antibiotika eller sulfa kan ett ökat behov uppstå. Behovet ökar även vid förgiftning med coumarinderivat från vissa mögeltyper och klöver samt råttgift som innehåller coumarin. Mycket höga doser-upp till ca 1000 ggr dagsbehovet- ger inga negativa effekter.

Därmed var de fettlösliga vitaminerna beskrivna, och  vi skall i nästa nummer börja intressera oss för de vattenlösliga B-vitaminerna med dess coenzym-funktioner för omvandling av energi och proteiner, samt vitamin C eller askorbinsyra.[/protected][/private] [/private]

Om The editors

Se också

Visa varandra hänsyn i trafiken

Text och foto: Sveland Djurförsäkringar En olycka mellan fordon och häst utgör en stor fara …