Home » Nyheter » Storsatsning av Walle Wass

Storsatsning av Walle Wass

Ny anläggning i Enköpings kommun planeras och under 2017 var Wass på clinic hos världens främste reiningtränare, Shawn Flarida, för att hämta inspiration och kunskap.

LuckyRider nr 6 2017

text och foto: åsa wikberg mi ritzén

Det händer saker i tränarbranschen och flera svenska tränare omlokaliserar framöver. En av de med planer är Walle Wass som lägger in en överväxel i verksamheten. Ny anläggning i Enköpings kommun planeras tillsammans med blivande frun Helena Wikström och under året var han på clinic hos världens främste reiningtränare, Shawn Flarida, för att hämta inspiration och kunskap.

Giftermål och flytt
Följer du Wass på Facebook har du kanske läst om vad som hände honom under året, han blev utsatt för en kupp skulle man kunna säga.
– Helena kom på den briljanta idén att hon skulle fria på en kurs jag höll i. Hon hade pratat med arrangörerna och de höll ju masken helt. När vi startade kom en helt ny tjej in i ridhuset, som inte varit med förut. Hon hade chaps, hatt och långt svart hår, rött läppstift och stora glasögon. Hon gick in där och började rida fram lite grann, och jag kände inte igen henne över huvud taget. Sen kom hon fram och presenterade sig när det var hennes tur. Vi skakade hand och jag tänkte ”fan vilken snygg böna, men ja, ja jag är ju upptagen”.
– Helena hade klätt ut sig och ställt om rösten, hon hade pipigare röst och gick verkligen in i rollen. ”Du kan ju börja värma upp” sa jag och det gjorde hon i 15-20 minuter. Sen klev hon av hästen, gick ner på knä och så friade hon. Det var ju jävligt häftigt, jag blev väldigt ställd, men ett Ja vart det ju fort. Det var verkligen en kul grej, berättar Wass vid minnet.
Nu har paret lagt handpenning på mark i Enköping och om allt går som det ska blir det byggnation med hus, stort ridhus, stallar och hela baletten framöver.
–  Jag är nördig på ridhuset och gumman som är mäklare till yrket är nördig på hus. Hon älskar hus och inredning och hon har smak där också, berättar Wass.

Hos Flarida
I våras var Walle på kurs hos giganteras gigant inom reining, Shawn Flarida i Ohio, en dröm som gick i uppfyllelse.
– Jag hade ju tänkt att åka och rida hos någon av de bästa i världen och nämnt till Helena att det skulle kul att rida för Shawn Flarida. Så skickade gumman en länk till en facebookgrupp ”Shawn Flarida clinic”, och jag gav bara tummen upp. ”Men läste du inte vad det var” sa hon då. ”Nej jag har inte tid, men ja det var väl kul att han har clinic.”
”Men ser du inte att du är anmäld? Det är din födelsedagspresent, alla hjärtans dag present och julklapp.”
– Det var väldigt kul faktiskt och även mina föräldrar hade pitchat in på den presenten. Flarida har ju bara tre kurser per år och det var rätt många som ville vara med, men jag blev uttagen i alla fall. Alla som kom dit hade egna hästar och jag frågade om jag kunde få hyra en häst. Så jag kom dit kanske två dagar innan kursen, fick hoppa upp och rida en häst direkt, nja sa de, du är ju lite bättre än den här. Det var en hyfsat bra valack, men så fick jag rida en annan häst dagen efter. Så var det clinic, då tog han fram den bästa hästen som nu har vunnit pre futuritys och allt möjligt, den har gått jättebra har jag sett efteråt.
–  Shawns pappa han bara ”vafan den där gubben han rider ju bra Shawn”. Det var ju bra kritik för hans farsa, han säger ju inte någonting om det inte är bra. Men jag och den där hästen vi kom väldigt bra överens. Vi gjorde scoring på hästarna och enligt domarna så jag låg 73-73,5 på den där, jättefin häst. Men jag tyckte att den var för bra för mig, för den visade inte mina svagheter, den bar mig liksom. Så då sa jag ”har du någon häst som är lite mer problematisk?” Jag behövde ju verkligen komma ännu längre framåt, sitta på en häst som kanske hade lite svårt med stoppet eller som kanske inte riktigt hade timing på spinnen, eller någonting sånt där.
– Så fick jag rida någon annan häst Kostnaden för att hyra häst hos Shawn var 10.000 kr för tre dagar, ut­över kursavgiften. Det är ganska mycket faktiskt. De flesta som kommer dit och rider för honom är nonproryttare som har väldigt gott ställt.
–  Sen så sa han ”men du, efter kursen, kan inte du stanna kvar och jobba ett par dagar?” Det var ju inte direkt ett erbjudande man tackar nej till, klart som fan att jag stannade. Då red jag tvååringarna åt honom. Han hade runt 45 hästar i träning. Sista dagen så frågade jag ”ja vad tycker du om mitt jobb med tvååringarna?” ”Ja helt ärligt, sa han, jag har faktiskt inte tittat så mycket på dig, med det har inte sett förjävligt ut så, ja, det var väl bra!” Så när jag skulle betala för hyran på hästen så tyckte han att jag jobbat av det redan. Jag har aldrig tjänat, eller sparat, så mycket pengar på ett par dagar.
– Det var roligt att han tyckte att jag red bra, men det finns en så stor förbättringspotential, som jag alltid säger till mig själv och mina elever, att det kan alltid bli bättre.
Att rida för Shawn Flarida är som att få möjlighet att löpträna för Usain Bolt. Om man tror man kunde springa innan så känner man sig som en snigel i hans sällskap.

– Vad är det du själv kan se att du kan bli bättre på?
– När man ser rent anatomiskt så har jag ganska lång överkropp mot vad många andra personer har. Så då fick jag ändra om sitsen lite grann, det gav bättre resultat, så jag fick komma tillbaka i sadeln lite mer. Jag fick ett annat styrben med mitt innerben, både på volter och på rakspår. Fick lära mig många tricks för att kunna få längre stopp, spinnen fick jag lära mig lite detaljer på också, rätt mycket smådetaljer som verkligen var behövligt. Så jag tycker att jag förbättrade mig ganska många procent under kursen. Det var en del nycklar som var nya liksom, så det var jättebra. Gubben har en otrolig kunskap, det går inte att sticka under stolen med.
– Vad är det som har gjort honom så framgångsrik, tror du?
– Alltså, om man säger så här att han är exakt likadan som alla andra som är framgångsrika –  extremt målinriktad. Han missar inte en träningsdag, han rider varje dag, han är en sån jävla nörd, på ren svenska. Jättenördig på reining, alltså. Han var så jävla nördig på reining så han längtade till sitt jobb varje morgon, han var aldrig trött på sitt jobb, och han red tio hästar varje dag.
– Han är en ganska kraftig man, men gubben satt och red från tidig morgon till eftermiddag. Hästarna gick hårt, de fick svettas mycket. Men aldrig någon som var elak mot djuren någonsin. De använde mycket ben, men mjuka händer och mjuka ben. Men det var skarpare bett och skarpare sporrtrissor för att få ett bättre resultat. Inte för att orsaka smärta på djuret utan snarare –  man drar åt linjen mycket hårdare om du förstår vad jag menar. De var verkligen kalibrerade med detaljridning och de ska ju prestera på världsnivå.
– Där kände man ju själv att man blev helt rumphuggen. Jag har en bred bas men ingen spets på ridningen kände jag efter kursen. Jag lärde mig en sak till som Shawn sa till mig, ”du ska inte rida några dåliga hästar längre. Ta bort dem, jobba med något annat och så rider du bara dina bra hästar så att du får en topp. För om du måste byta hela tiden från en bra häst till en dålig häst till en halvbra häst till en jättebra häst igen så har du fortfarande en så bred bas, så du får du aldrig den där bra hästen att bli suverän, för du sitter fortfarande kvar lite grann i den gamla basen.”

– Är det kanske det som avgör vilka som är kvar på toppen, de som har möjlighet att bara hålla bra hästar?
– Ja, hela tiden bra hästar och det var helt sjukt bra hästar där. Som ett exempel, de hade köpt en häst när jag kom dit för drygt 120 000 dollar, det är rätt mycket pengar. Den var där i sex dagar, sen fick den åka därifrån för den var inte bra nog, den höll inte måttet. Så då köpte de ju en ny häst för att se om den höll måttet. Hans kunder är väldigt välbärgade och det gick ju att få tillbaka de pengarna också. Det gick att sälja hästen för samma pengar igen. Men om hästen inte höll en förväntad förbättringsnivå så var det tack å hej!

– Utifrån den här erfarenheten, hur har du spetsat till din egen verksamhetsplan?
– Jag har ju egentligen avtackat mig väldigt mycket hästar med sämre förutsättningar. De kunder jag har, som även är mina vänner, som verkligen vill satsa har bra häst och kan ha det kvar. Så jobbar jag på att få fram eget bra material.

– Finns det kunder i Sverige som har såpass bra hästar som skulle krävas för att ligga i världstoppen?
– Det finns många människor med bra hästar, grejen är att antingen ska man lyckas nationellt, och det har jag gjort, med bra, svenskt material och jag har kommit bra på svensk marknad. Men för att komma på internationell marknad dit jag ska nu, då krävs det internationella kunder också. Då måste jag få internationella resultat innan jag kan få internationella kunder. Det är svårt att komma upp för man står och nöter på samma ställe, moment 22! De som vill satsa med en häst i tävling måste vara villiga att lämna den i träning under lång tid och är den bra så måste de ha ekonomi att kunna ha den länge i träning, annars kan jag inte heller ta emot den.
– Ibland har man fått väldigt bra hästar i träning, extremtalanger, men då har inte ägaren haft råd att ha den kvar i träning. Det är väldigt tråkigt. Det krävs tre parter för att få en bra häst; en bra häst förstås, en bra tränare och så en bra ägare till hästen. Med bra i det här fallet menar jag att ägaren har råd att ha den i träning men också tillförliten –  de måste ju lita på tränaren och på att den här tränaren kan göra sitt jobb.
– Jag kan inte trolla så det tar ju i alla fall två år för mig med att få fram en bra häst –  krävs det två år för Flarida kan man ju lätt räkna ut att det tar minst den tiden för mig med, skrattar Wass.

– Vad är då en bra reininghäst?
– En bra häst måste vara korrekt exteriört, korrekt lynne, alltså arbetsvilja, sen måste den ha lättheten. Den kan ju ha exteriörerna, ha lätt för sig, men om den inte har viljan, hjärtat så funkar det inte. En del har inte exteriören, men den har hjärtat, och den kommer oftast längre än den som bara ser snygg ut. Snygg är inte det som är exteriört för en reininghäst, utan det är exteriört för att kunna hålla ihop. Om man ser på de hästar som är på högsta nivå så har de ganska liknande exteriör. Nacke, rygg, ben, jag menar de är inte tåade in eller tåade ut, de är väldigt rakställda, de är exeptionellt bra arbetsdjur för att kunna hålla i arbetet. När du är på den högsta nivån så kan du inte ha en häst med dålig exteriör, för den kommer aldrig klara nivån hela vägen upp.

Men är inte problemet till stor del att de inte klarar pressen mentalt?
– Jo, det är det också. Har de bra exteriör, men inte mentalt klarar av arbetet, att de blir stressade för arbetet så funkar det inte. Alla hästar som tränas utsätts ju för en press och en del blir stressade när de tar i.
– En del tar i allt vad de kan men det är inte bra nog, alltså de har inte tillräckligt med lungfysik eller de har inte tillräckligt med längden i benet. De kommer inte längre. Så du måste ha en arbetsmyra, viljan att jobba och den fysiska styrkan.

Hur vill du ha dina hästar?
– Mina hästar är ganska fria men de ska göra sitt jobb när jag säger att de ska göra sitt jobb. Så länge jag sitter på ryggen så ska de vara idel öra och lyssna hela tiden. Men fortfarande måste de ha viljan och hjärtat, och de har ju lite bus i sig också. Det måste de ha för tar man bort det så får du ju en lobotomerad anställd. Då har den ingen vilja att gå framåt och ta i lite extra för mig och försöka lite till. Finns det något karaktärsdrag som ofta återfinns i topphästarna?
– Ja, de är ofta extremt känsliga de hästarna, i sidorna och i munnen och de är skitsvårridna för gemene man. Jag hade inga problem att rida dem för jag gillar också mina hästar extremt känsliga. Alltså de absolut bästa hopphästarna och dressyrhästarna och reininghästarna, när de är i sin lilla bubbla och gör sitt jobb, då är de verkligen 100 % där. Men utanför då är de lite bubbliga liksom och har ofta något issue. Alla bra hästar har någon liten bugg i systemet, jag menar de kanske inte gillar att bli skodda, hoppar och studsar lite grann, en del gillar inte att bli lastade, en del gillar inte att stå i transport, en del tycker inte om vatten. Men när du sitter på dem så är de helt perfekta.
– Jag menar att det gör inget om de inte är helt perfekta i alla avseenden, man kan inte kräva att de ska vara 100% i alla lägen. Det är ju ingen människa som kan vara det heller. Dessutom tror jag de behöver få ett litet utlopp för känsligheten någonstans. Flarida och jag hade samma synsätt på det här så vi kom väldigt bra överens.

Känner du att du vill åka tillbaka och fortsätta utvecklas?
– Ja, jag ska försöka åka dit igen. Om man börjar för en som är så bra som möjligt har man verkligen möjlighet att växa som tränare och ryttare, men man var tvungen att ha en dialog för att få ut något ur träningen. Svårigheten är egentligen simpelheten med ridningen. Du ska få det simpelt, enkelt så att en häst kan förstå. Jag menar det är inte Albert Einstein som vi tränar, det är ju ett djur som bajsar i sin vattenhink och fattar inte vem som har gjort det liksom, det är ju inte Guds mest intelligenta varelser, skrattar Wass.
– Då måste det komma på en nivå så du kan förklara för den här hästen hur du vill att den ska göra för att jag ska bli nöjd med eftergiften och belöningen. Det är väl det som är svårigheten att komma ner på en hästnivå som människa och inte förmänskliga djuret. Du ska gå ner till en hästs nivå och förstå hur den tänker. Du kan ju inte få en häst att tänka som en människa, det är jävligt svårt, eller helt omöjligt faktiskt. De är ju lika mycket individer som människor, de reagerar på olika saker. En del är jättekänsliga för benen och en del är ju som en stock i sidorna. En del är jättekänsliga i munnen och vill ha ett högre bett eller ett lägre bett, de är helt olika design i känslighet och humör. Att hitta den bästa hästen, det är ju som att hitta den perfekta partnern, avslutar Walle Wass.

Om Redaktionen

Se också

Allstar Ranch

Långt från södra Sveriges många event för quarterhorses, i Tavelsjö utanför Umeå, ligger en av …