Eva i Toscana

För två år sedan sadlade Eva Aschan om på alla tänkbara sätt. Hon och maken öppnade en Agriturism i Toscana, hon bytte från engelsk sadel till westernridning och startade helt enkelt ett nytt liv.

Text och foto: Åsa Johansson

[private]

Ny gård, nytt liv. Eva kom till Florens 1990 för att utbilda sig till träsnidare. Under många år arbetade hon tillsammans med en träsnidarmästare tills krisen kom i början på tvåtusentalet och det inte längre fanns tillräckligt med arbete. Då bestämde sig Eva för att satsa på det som tills då varit en hobby, det vill säga ridningen. Hon gick en kurs för att bli italiensk naturguide till häst, en ettårig utbildning där man studerar allt från väderlära till toscansk kultur för att på bästa sätt kunna ta hand om de personer som man tar med sig ut i naturen. Det gav mersmak och efter ytterligare ett par år bestämde hon och italienska maken Massimo sig för att flytta från storstan och börja driva en Agriturism, det vill säga en lantbruksgård med uthyrning av rum för övernattning. Efter mycket letande fann de Poggio Asciutto som ligger inbäddad bland Toscanas olivklädda kullar inte långt från den välkända byn Greve in Chianti, söder om Florens, och de gjorde slag i saken. En av de allra första saker som Eva gjorde efter att de flyttat in på gården var att köpa in fyra Uruguayanska Criolle hästar för att kunna ta med sina gäster ut på tur.


Från engelsk sadel till western

Att rida har varit Evas intresse i över fyrtio år. Hennes mamma tog med henne till ridskolan för första gången när hon var sex år gammal. Sedan dess har Eva aldrig slutat att rida, med något års undantag i tonåren. Sin första egna häst köpte hon i Italien 1999, Caruso, ett svenskt halvblod och irländskt fullblod, en ljuvlig häst som Eva åkte runt i Italien med på olika hopptävlingar.  För att förverkliga sin dröm om att ordna guidad naturridning på gården hade Eva behov av att finna en tålig och samarbetsvillig hästras. När man rider ut i Toscana använder man sig ofta av rasen ”Maremmani”, en sydtoscansk ras som de italienska cowboysen, butteri på italienska, använde sig av för att driva boskap. De är stora och tåliga men lite nerviga. Inte något för nybörjare. Och Eva ville kunna ta med sig personer på olika nivåer ut i den vackra naturen som omgärdar Poggio Asciutto. Genom en bekant fick hon reda på att det fanns en hästhandlare som sålde sydamerikanska hästar i Toscana, Eva åkte och tittade och provred ett tiotal utav hästarna. Hon förstod med en gång att hon hamnat rätt. Eva började med att köpa två ston, varav den ena visade sig vara dräktig, och inte långt därefter två vallacker. Fölet Leon som föddes hemma på gården förrförra året i december växer och frodas där han går och betar bland olivträd och vinodlingar. Eva kommer att behålla Leon och tanken är att han ska bli en ny medlem i den grupp på just nu fyra hästar som tar med gårdens gäster ut i naturen.


Skillnader mellan Sverige och Italien

Eva berättar att det finns vissa skillnader mellan Sverige och Italien när det gäller baskunskaper i ridning. Hon tycker att Sverige har en bättre grundskola jämfört med Italien.  I Italien tillåts ofta inte eleverna att ta hand om hästarna genom att till exempel sadla eller tränsa. Eleven kommer alltså till ridskolan och finner en häst klar att börja ridas. Efter lektionen lämnas den tillbaka utan att eleven själv tar hand om efterarbetet. – Genom att ta bort den närhet som skapas när man tar hand om en häst gör att den naturliga kontakten med djuren går förlorad, säger Eva, och tillägger sedan att det viktiga är att förstå hur djuren fungerar och tänker så att man kan skapa ett gott samarbete. En annan skillnad mellan länderna gäller foder. I Sverige har man kommit väldigt långt och man använder sig till skillnad från Italien av mer utvecklat och balanserat foder. Plus att det i Italien kostar nära det dubbla. Till exempel  hö-produktionen i Italien är väldigt liten och tillfredställer inte den efterfrågan som finns. Detta gör att priset stiger och når nästan det dubbla jämfört med priset för hö i Sverige. Andra skillander mellan länderna är synen på ridsporten i sig. I Italien är ridning fortfarande något för överklassen och tillsammans med golf så är det två av de mest lyxbetonade sporterna i landet. Eva försöker i det lilla att ändra på detta. Till exempel rider hon ut med en grupp tonåringar från trakten en gång i veckan.  Det är personer som säkerligen annars inte kommit iväg till en ridskola, säger hon.


Hästintresse i resten av familjen

Dottern Oliva på sex år har ännu inte börjat visa tecken på något riktigt hästintresse. Maken Massimo är rent ut sagt livrädd för hästar och Eva tycker att hon kommit långt genom att få honom att gå in till hästarna och fodra när de är i hagen. – Jag vet inte om jag kan kräva så mycket mer, skrattar hon. Annars delar hon och Massimo på allt arbete på gården. Massimo sköter kontoret och matlagningen i restaurangen under turistsäsongen medan Eva tar hand om hästarna, turerna och matlagningskurserna som ordnas i det professionella köket på gårdens restaurang. Eva är även den som har mest kontakt med gårdens gäster. Agriturismer är ofta familjedrivna och det mesta sköts alltså av familjen själv. Eva tar till exempel hand om all service som gästerna kan vara i behov av, allt från städning av gårdens lägenheter och rum till uthyrning av mountainbikes.
– Det är energikrävande så klart, men samtidigt får man så mycket tillbaka av att komma sina gäster så nära. De blir nästan en del av familjen när de är här, berättar Eva. Hon säger även att många gäster tycker det är roligt att hjälpa till med uppgifterna på gården,  någon kanske vill hjälpa till med att utfodra hästarna och en annan plocka vindruvor under skördetid. – Ja, kommer man i slutet på augusti eller september är det stor risk att man som gäst får hugga in och hjälpa till med plockningen av druvorna, säger Eva med ett leende. Det mesta av allt arbete gör Eva och Massimo som sagt själva,  de har bara hjälp utav två extra personer varav den ena tar hand om jordbruket de mest intensiva månaderna om året. För Eva och Massimo odlar både druvor och oliver och producerar sin egen olivolja och ett rött Chianti Classico vin. – Plus att jag gör en hel massa olika marmelader på allt från gröna tomater till fikon som vi sedan säljer direkt på gården, berättar Eva och pekar på en hylla full med olikfärgade burkar,  – som att vi inte hade nog med arbete, tillägger hon sedan med leende.

[/private]

Om The editors

Se också

Jaton Lord – Kommunikation och kontakt mellan häst och människa

Redan som tonåring lärde sig Jaton Lord träningsmetoder av sin berömde morfar Ray Hunt, pionjären …

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *