Horsemanship från grunden: toleransträning (del 5)

LR 5/2008
Text: Sven Forsström
Foto: Inger Lantz

[private]

Hästen är ett stäpplevande flyktdjur. Den har utvecklats under miljontals år för ett liv med obegränsad rörelsefrihet och flyktbeteende är hästens primära överlevnadsstrategi. Konsekvenserna av dessa grunduppgifter är ganska omfattande. Ett flyktdjur med behov av obegränsad rörelsefrihet har lätt att känna sig instängt och alla hästar har medfödd klaustrofobi eller cellskräck. Alla hästar har också lätt att bli rädda, det är faktiskt livsviktigt för en häst att kunna bli rädd. Flyktbeteende utlöses av rädsla, en häst flyr inte från hotande rovdjur eller andra farligheter om den inte blir rädd, och då överlever den inte särskilt länge i  naturligt tillstånd.
Å andra sidan måste ett flyktdjur som hästen också kunna lära sig att allting inte är livsfarligt, om den inte kunde det skulle den i princip tillbringa sitt liv springande i flykt. Och hästen har större förmåga att lära sig att tolerera obehagliga saker – retningar – än de flesta andra flyktdjur. Det är en av anledningarna till att vi människor har hästar som husdjur och inte zebror, antiloper eller något annat flyktdjur.

Alla hästar kan tränas

Det är välkänt för alla ryttare och andra hästmänniskor att polishästar tränas till att tolerera i stort sett vilka obehagliga situationer som helst utan att bli rädda och fly. Men alla friska hästar kan tränas på samma sätt som polishästar, även om vi vanliga ryttare kanske inte behöver träna våra hästar för lika extrema situationer som polishästar behöver kunna klara. För något år sedan stötte vi på ett mycket positivt exempel på det. Vi genomförde en flerstegskurs med ett antal islandsryttare. I flerstegskursen ägnar vi en hel dag enbart åt toleransträning. Under den kursdagen berättade deltagarna att de brukade toleransträna sina hästar för en polisryttare ungefär en gång i månaden. Fler ryttare borde göra det.
Metodisk toleransträning av hästen är relativt enkel att genomföra. Det ger dig en häst, som du vet klarar av besvärliga situationer utan att bli skrämd. Ändå är det konstigt nog så att många ryttare, kanske de flesta, inte bryr sig om att toleransträna sina hästar. Jag tycker det är märkligt, därför att det innebär att man väljer att utsätta både sig själv och hästen för säkerhetsrisker (när en häst blir riktigt rädd kan vad som helst hända), onödigt arbete och frustration. Ordentlig toleransträning av hästen är därmed en ren säkerhetsfråga.


Mycket känsliga för rörelser

Hästar uppfattar inte omvärlden på samma sätt som vi människor gör. De ser det mesta med ett öga och deras ögon är mycket känsliga för rörelser. Hästar reagerar ofta starkt på snabba eller plötsliga rörelser, men inte alls på långsamma eller mjuka. Hörseln är bättre utvecklad hos hästar än hos människor, hästar kan höra ljud, som människor inte kan uppfatta, och de kan också höra, särskilja och lyssna till flera olika ljud samtidigt. En häst kan vrida sina öron oberoende av varandra. Starka eller höga ljud är ofta skrämmande för hästar. Hästens luktsinne är också överlägset människans. Hästar kan utan svårighet känna doften av adrenalin eller andra feromoner, som utsöndras av rädda eller upphetsade människor eller hästar, vilket människors luktsinne inte klarar. Det är också ganska vanligt att hästar upplever doften av svin som frånstötande eller skrämmande, vilket i kombination med att grisar ofta skriker gällt kan förklara att hästar ofta är rädda för svin. Ändå verkar det vara så att hästar inte reagerar med lika stark rädsla för dofter som för plötslig rörelse eller ljud, det finns minst en välgjord vetenskaplig undersökning, som tyder på det.


Viktigt träna båda sidor av hästen

Innebörden är att toleransträningen måste inriktas på att visa hästen så att den kan se ett skrämmande föremål tydligt med båda ögonen. Dessutom bör man under toleransträning använda så lugna och mjuka rörelser som möjligt. Om det är frågan om att toleransträna för ljud ska man se till att träna på båda sidor av hästen, så att den kan vänja sig vid ljudet i båda öronen. En häst kan nämligen inte föra över information från ena sidan av sin kropp till den andra.


Varför är det nödvändigt att toleransträna hästen?

Som jag redan har nämnt är det en viktig säkerhetsfråga, som inte kan. När en häst är rädd kan vad som helst hända och det innebär stora risker att skadas för både häst och människa.
En rädd häst är också blockerad, den har bara en enda sak i huvudet och det är att sätta sig i säkerhet. Oavsett vad vi vill att hästen ska göra blir det svårare för oss att få hästen att göra som vi vill, och vårt arbete blir mycket lättare om vi arbetar med en häst som inte är rädd. Toleransträning av hästen underlättar helt enkelt vårt arbete med den.
Sist men inte minst handlar det också om relationen med hästen och ledarskapet. Det är ditt ansvar som ryttare att hjälpa och stötta hästen i alla situationer den upplever som skrämmande eller jobbiga. Tar du inte det ansvaret kan du aldrig få en riktigt bra relation med din häst, den kommer inte att respektera dig och inte heller att kunna ha förtroende för dig.


Habituering

Toleranstränar hästen gör man genom att visa hästen på ett sätt, som den kan förstå, att saker den upplever som obehagliga eller farliga inte är något den behöver vara rädd för. Det finns flera olika sätt att göra det på, men den teknik som ger det överlägset bästa resultatet i vetenskapliga undersökningar kallas habituering (av engelska habit = vana). Den innebär i korthet att man vänjer hästen vid ett gradvis ökande obehag, ända tills den inte längre reagerar för retningen.
Habitueringstekniken kan användas för att träna hästen att tåla vilka obehag som helst: sadel, klippmaskiner, spö, skramlande hinkar, att gå över eller under presenningar, paraplyer, vattenslangar eller något annat. Uttryckt med vetenskaplig terminologi innebär habituering tillvänjning vid en retning eller stimulus. Det resulterar i att en medfödd eller betingad (inlärd) respons inte försvagas, utan försvinner helt.
Tekniken går ut på att man börjar med en mycket försiktig retning, upprepar den många gånger med långsamt ökande svårighetsgrad, ända tills hästen inte längre reagerar.


Några saker att tänka på:

Använd lugna, rytmiska och mjuka – runda – rörelser.
Upprepa hellre retningen för många gånger än för få.
Genomför träningen på båda sidor av hästen. Det går att se i hästens ögon, när den inte längre är medveten om retningen.
Beröringsövningarna i den första artikeln i den här serien bygger på tekniken med habituering, och samma teknik kan användas för att toleransträna en häst för i stort sett vilka obehagliga retningar som helst. Om det exempelvis handlar om att toleransträna hästen för en klippmaskin kan upplägget se ut ungefär så här:
Börja med att beröra hästen över hela kroppen – med långsamma och runda rörelser – med klippmaskinen avstängd.
När hästen inte längre reagerar för det, gör om samma sak, men håll en snurrande eltandborste i andra handen.
Nästa steg kan bli att vänja hästen vid sladden till klippmaskinen eller att köra maskinen utan att lägga den mot hästen för att ge hästen chansen att vänja sig vid ljudet. Om man långsamt och stegvis ökar svårighetsgraden på det sättet kan de flesta hästar sedan klara att bli klippta utan att behöva bli rädda.
Samma teknik – att börja med en lätt retning, som hästen inte reagerar på, upprepa många gånger och successivt öka retningsgraden – kan du använda för att toleransträna hästen för nästan vad som helst: Sprayflaskor, skramlande hinkar, vattenslangar, presenningar (oftast tar det inte mer än tio minuter – en kvart att träna en häst att gå över en presenning, som ligger på marken), plastpåsar eller något annat.


Cellskräcksträning

Hästen är inte bara ett flyktdjur, den är också utvecklad under miljontals år för att leva i öppet landskap, med möjlighet att fly åt i princip vilket håll som helst. Det är förklaringen till att hästar har så lätt att känna sig instängda. Uttryckt på ett annat sätt kan man säga att hästar är skapta för att kunna fly när de känner sig hotade, inte för att vara instängda i boxar, små hagar eller transporter, eller fastbundna med rep eller kedjor.
En häst kan uppleva förlust av flyktmöjligheten som potentiellt katastrofal och kan lätt gripas av panik om den känner sig instängd. Hästar, som leds med alltför kort tygel eller grimskaft, fastbundna hästar som sliter sig loss, gör saltomortaler inne i en transport eller springer över sin människa i stalldörren är bara några få exempel på situationer, där metodisk cellskräcksträning skulle ha kunnat förebygga problemet eller skadan.
Lastningsproblem är ett annat exempel. Den direkta orsaken till att en häst inte vill gå in i en transport är ofta – men långt ifrån alltid – att ägaren inte har brytt sig om att hjälpa hästen att komma över sin medfödda rädsla för trånga utrymmen med hjälp av cellskräcksträning.
Cellskräcksträning görs bäst om man följer samma princip som vid all annan toleransträning: börja med ett lätt obehag och öka svårighetsgraden efter hand. Ett enkelt sätt att toleransträna hästen för cellskräck är att använda några vanliga hinderstöd eller något annat, som är lätt att flytta. Minska  långsamt avstånden tills hästen känner sig trygg att gå genom en trång passage. (se ovan)
När du har kommit så långt kan du fortsätta cellskräcksträningen med alla trånga utrymmen du kan hitta. Själv har jag tränat cellskräck med hästar i busskurer, hindermaterialbodar, mellan personbilar och långtradare, bara för att nämna några få exempel.


Du själv måste vara lugn och avspänd

Hästar är oerhört uppmärksamma på allt i sin omgivning, i mycket, mycket högre grad än vi människor. De är också väldigt känsliga för alla former av rädsla och spänningar hos andra individer, både andra hästar och människor. Spänningar och rädsla hos en människa i närheten av en häst ”smittar” oundvikligen hästen.
I en vetenskaplig undersökning lät man några ryttare rida i ett ridhus med pulsmätare på både ryttare och häst. När ett ekipage i sänder hade ridit några varv fick ryttaren veta att nästa gång de passerade läktaren skulle en person ställa sig upp och flaxa med ett paraply. När ekipaget kom fram till läktarlångsidan hände inget, men samtliga ryttare fick högre puls och omedelbart efter ryttarens pulshöjning hände samma sak med hästarna. De fick också högre puls.
Oavsett om du sitter på hästens rygg eller hanterar den på marken är det helt omöjligt att få en häst helt avslappad om du själv är spänd eller rädd. Hästen ser alla spänningar på ditt kroppsspråk och ditt sätt att röra dig. Om du är rädd så känner hästen det på doften av det adrenalin du utsöndrar. Samma sak gäller om du är arg, så det är ingen bra idé att bli arg på sin häst.

[/private]

Om The editors

Se också

Ny bok av Hearts & Horses

Just in time for Christmas presents, Mikkel Oster, Hearts & Horses, comes out with a …

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *