Unghästträning med Peter Ljungberg: inridningen

NR 2/2009
Text: Peter Ljungberg/Åsa Wikberg  Foto: Åsa Wikberg/Marie Petzäll

[private]

Nu när vi lärt hästen lyssna på kommandon genom longering och tömkörning är det dags för nästa fas i utbildningen. Nu är det dags för uppsittning och inridning.
När jag ska börja sitta upp så behöver jag inte tömköra hästen mer. Jag börjar med att longera hästen i dess utrustning, sadel och träns, för att hästen bli av med den värsta överskottsenergin. Jag vill att den ska vara lite uttröttad när jag ska sitta upp på den. När hästen är lugn och avslappnad efter longeringen är det dags för uppsittningen. Är man osäker i detta skedet är det bäst att vara två stycken så att en person får stå framför eller vid hästen när man sitter upp.
Jag börjar med att vänja hästen vid att jag sätter foten i stigbygeln och då sätter jag bara in tån i stigbygeln –ifall hästen hoppar iväg och blir skrämd för något så vill man inte sitta fast.
Vänster hand håller tygeln och hästen är inåtställd emot mig. Jag kortar upp innertygeln lite och låter vänster hand vila vid mankammen med tyglarna och höger hand har jag på sadelhornet. Sedan hivar jag mig upp och ned i stigbygeln, från båda sidor av hästen. Det är viktigt att alltid göra varje träningsmoment från hästens bägge sidor eftersom hästens hjärna är så konstruerad att den inte automatiskt överför det ena sidan lärde sig till den andra.


Viktigt vara avslappnad

När hästen är avslappnad i situationen kan man börja hänga lite på den och sedan sitta upp. Närman så väl sitter i sadeln är det mycket viktigt att man bara sitter avslappnad. Jag sitter utan att göra någonting en stund och låter hästen vänja sig vid tanken att någon är på ryggen. Hästen får slappna av och jag sitter och gungar lite från sida till sida, fram och tillbaka. Lägger lite tyngd i stigbyglarna och gungar lite på skänklarna. På det här viset får hästen börja känna på min viktfördelning.
Det hästen reagerar på när man rider in den är inte att man sitter på ryggen, den reagerar på att balansen inte är som förut. Den är känslig för obalans. Hästen kan bli spänd av att det blir obalans på ryggen och en del hästar vill inte gå framåt på grund av detta.


Skritt och trav

Eftersom en del hästar kan vara lite svåra att få framåt så är det bra att ha någon med som kan leda hästen om det behövs. Dag ett räcker det med skritt. Lite övningar till vänster och lite till höger som hästen lärt sig vid tömkörningen och framför allt att hästen är avslappnad. Om det går bra dag ett har du en positiv och avslappnad häst och då går dag två tio gånger lättare.
Om hästen blir spänd och nervös så får man gå tillbaka till att bara sitta still på den i ett läge där den känner sig trygg. Avslutet måste alltid vara lugnt och trevligt för hästen. Det är lite upp till hästen hur länge man håller på första passet, det kan vara bara någon minut åt vänster och höger. Man ska inte nöta för länge på unghästarna eftersom de inte kan koncentrera sig så långa stunder.


Allting man gör med en häst lär dem

Bland det viktigaste vid inridningen är att lära hästen ta det lugnt i stressituationer. När jag var ung tyckte jag att “det var väl bara att rida in hästen” och red ut på ett stort fält där de kunde bocka så mycket de ville. Den metoden är sedan länge död och begraven för mig. Om hästen får bocka vid inridningen så har man lärt dem att bocka i stressituationer, detta kan sedan följa med hästen i många år, vilket vi vill undvika. Därför är det viktigt att man är avslappnad när man rider in hästen, inte spänd, hård och tuff.
Men det är inte alltid man kan undvika att hästen blir stressad och börja bocka vid inridningen, och om det inträffar tar jag den bara runt i en liten volt. Jag är för det mesta i ridhus med väggar när jag rider in hästen. Om någonting går fel så kan den inte fly långt. Det är även lättare i ridhus att få framåtbjudning eftersom man har en stor yta att röra sig på. Om det är en “problemhäst” så kan jag med fördel använda rundcorallen vid inridningen.


Förtroende dag ett

Dag två så tar jag lite för givet att hästen nu förstår vad jag vill (om inte hästen är nervös, då får man köra vidare på dag ett under kanske en vecka).
I normalfallet så longerar jag ganska länge innan uppsittning första månaderna för att bli av med sadelgjordsspänningen och energin. Jag vill verkligen att hästen ska vara avspänd och inte obekväm när jag sitter upp, både för säkerheten för ryttaren men även för utvecklingen av hästen.
Efter uppsittning så repeteras vad vi gjorde dag ett. Jag skrittar en god stund och här är det viktigt att ha röstkommandon med i drivningen så den förstår vad man vill när man driver dem framåt och att de lyssnar på de framåtdrivande kommandon. De förstår i detta läge inte skänkeln så det lägger jag till när jag driver på med smackningen. Skänklarna, benen, använder jag i den framåtgående rörelsen och driver rytmiskt med avslappnade ben i varje steg. Det är inget knip med benen utan de skall följa hästens rörelser.
Hela tiden är utgångsläget en lös tygel och handen vid manken. Jag sitter avspänd utan att dra hästen i munnen, men om hästen skulle bli nervös så är det bra att inte ha tygeln för lös så jag snabbt kan ta tillbaka den. Samma sak som i skritten kommer sedan i traven. När man hittat en bra rytm så travar man på och gör lite enkla övningar där hästen får flytta sig lite åt vänster och lite åt höger. Man får göra det lätt för hästen till en början och inte trava för snäva svängar. Tänk på att unghästen inte har så bra balans, speciellt inte med en ryttare på ryggen.
Jag använder neckreiningen redan från början för att tala om åt vilket håll hästen skall gå och öppnar skänkeln lite åt det håll jag svänger – men tar inget direkt ledande tygeltag. Rider man in med sidepull eller repgrimma  så måste man däremot ta ledande tygeltag. Vi tränar en sida i taget. Man kan även gå igenom lite stop och back så de är med på kommandon både i skritt och trav. Om traven går bra dag två så stannar man där och är nöjd med dagen.


Lite galopp

Dag tre försöker jag locka upp hästen i galopp och jag använder samma röstkommandon som vid longering. Jag sitter djupt tillbaka i sadeln, bakom centrum för att inte störa hästen i bogpartiet, ger röstkommando och lite skänkel, driver upp den i galopp och berömmer när de fattar galopp.
Det skall vara helt kravlöst men konsekvent. Korrigera när hästen gör fel men mycket beröm direkt den gör rätt. När hästen går emot tryck gör jag det jobbigt för den och när det gör rätt är det lös tygel och beröm som gäller. Djuren söker friheten från tryck och vill gärna vara ifred, det får man använda sig av vid inlärningen.
I första fasen är det viktigt att hela tiden tala om för hästen när den tar ett steg i rätt riktning. När galoppen börjar fungera kan man lägga den på hyllan så länge och fortsätta med nästa steg.
Dag 4 behöver jag då inte galoppera hästen så mycket eller kanske inte alls. För nu kommer en period då jag  lär hästen alla de grundläggande färdigheter de kommer att behöva i sitt liv som ridhäst. Hästen ska lära sig att gå undan för tryck från tygel och skänkel. Jag börjar att arbeta hästen genom förflyttningar inåt och utåt, ofta på en volt. I början behöver det bara vara något steg för att sedan successivt ökas till flera steg åt den riktning jag vill. Utåt och inåt. Det här övar vi både i skritt och i trav. Men inte i galopp i detta skede, det blir för svårt för hästen. Syftet med alla övningar är att få kontroll över hästens bogparti eftersom det är där jag styr hästen. När man enkelt kan kontrollera hästen med inner- och ytterhjälper i trav kan man fortsätta med galoppen. Det brukar ta en till två veckor.


Formen?

Eftersom jag rider med lös tygel så går hästen ofta i en bra naturlig form. Har man jobbat med tömkörningen ordenligt är det ofta inga problem med att hästen kör upp huvudet i luften eller går emot bettet när man rider, utan de ger efter för bettet. Men jag har inget större krav på att de ska gå på tygel i form i det här läget.
Ibland kan det gå bra med ridningen ett par dagar och sedan kommer hästen på att den inte alls behöver gå undan för trycket. Då kan det vara bra att ha sporren som hjälpmedel. Men kom ihåg att man alltid måste be tydligt först med tygel och skänkelhjälper utan sporre.  Är hästen helt skänkeldöv så kan man börja använda sporrarna, men då är det viktigt att man inte sitter och pickar på hästen hela tiden utan bara ger ett lätt tryck av sporren, efter att du bett med skänkeln.
Efter de inledande dagarna är det upprepning som gäller. Hästen är den som väljer hur lång tid det tar. En del tar kort tid och en del tar längre tid att träna, det är bara att acceptera det.
Första veckan rider jag hästen max 20 min, men gärna 5-6 dagar i veckan. Det är antal gånger jag rider hästen inte tiden jag sitter på som är viktig. Vi måste lära dem att koncentrera sig och unghästen kan bara vara koncentrerad en liten stund i taget. Hästen lär sig av upprepning och innan det här sitter bra på hästen så har det gått ungefär 30 dagar, och då har det varit mest skritt och trav den första månaden. Att vi nu lagt en bra grund till hästens fortsatta träning kommer vi att ha igen många gånger om under de följande åren.
[/private]

Om The editors

Se också

Unghästträning med Walle Wass del 1

Waldemar Wass och unghingsten Silver Sacramento. En serie i 20 delar där Waldemar Wass får …

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *