Home » Kenny topp tio på världens största team ropingtävling.

Kenny topp tio på världens största team ropingtävling.

Kenny Green Pettersson har vunnit det mesta som går vinna när det gäller dummy roping-grenar i Sverige – flera gånger om. Han är en välkänd profil på tävlingar och som tränare men har valt att inte satsa all sin tid på hästarna, han driver även ett eget företag Green Fence AB som upptar mycket av hans dagar, speciellt under sommarsäsongen.

I Sverige kastar man som bekant lasso enbart på dummies i tävlingssammanhang så att göra the real thing har länge varit ett mål för Kenny. För bara ett år sedan kom han för första gången i kontakt med sporten ”på riktigt”.

–Allting började i november förra året när jag åkte till Italien och Tie Down Roping Futurity, jag kom även i kontakt med Team Roping där nere och passade på att fråga om tips på någon kontakt i USA för att kunna åka över och träna och tävla, berättar Kenny när LuckyRider får tag i honom på telefonen. Kenny befinner sig fortfarande i Las Vegas där han i veckan slog ropingvärlden med häpnad när han tillsammans med sin lagkamrat Troy Shelley kom på 9:e plats av 485 team i World series of Team Roping finalen i Las Vegas. En fantastisk prestation som renderade teamet 45.000 dollar i prispengar.

Plats nio kanske inte låter flashigt, men som förste svensk att någonsin tävla där och ta sig till finalen och dessutom bara ha drygt två månaders träning på team roping i bakfickan, ja då snackar vi prestation utöver det vanliga. De flesta ekipage på tävlingen är ryttare som suttit på hästryggen sedan barnsben och tränat på levande boskap.

Men hur hamnade du här?

–Jag hade så tur att jag i Italien fick bra kontakt med Mike Crouch som är den som organiserar den Europeiska team ropingen. Han hjälpte mig till en kontakt i USA dit jag åkte för att träna i februari i år. Där mötte jag Troy Shelley som jag nu tävlat med, berättar Kenny.

–Han är en nyckelperson och huvudarrangör för team ropingen genom sitt företag, det visste jag inte då utan var mer intresserad av om han kunde kasta lasso, skrattar Kenny.

–Det visade sig att han har 8 av 10 i handicap, det är väldigt bra. De visste ju inte hur de skulle ranka mig riktigt eftersom jag inte hållit på med team roping, men första tävlingen jag var med på i Arizona slutade mitt team tvåa och andra tävlingen etta så de satte mig som en 4+. Med den rankingen blev vi 12+ team inför Vegasfinalen.

Stora prispengar

Till skillnad från i Sverige kan man, om man har tur och skicklighet, vinna stora summor pengar i de amerikanska tävlingarna. Vid World series of Team Roping finalen i Las Vegas delar man ut prispengar till ett värde av 111 miljoner svenska kronor. De stora prissummorna finansieras av startavgifterna som är höga.

–Man får räkna med att spendera 1-2000 dollar per dag när man tävlar här. Startavgiften i finalen är 2250 dollar per person/ 4500 dollar per team. På mindre tävlingar är 150 dollar en normal startavgift och man startar kanske fyra klasser på en dag. Det som är unikt med finalen är att man bara kan delta en gång med en partner, man kan inte köpa sig till fler runder som man gör i de mindre tävlingarna där man även kan ha flera olika teampartners under en dag.

Header

Efter alla år med dummyträning var det header Kenny siktade på, den kastar runt hornen på djuret. Heelern kastar runt bakben.

–Jag har inte kört heeling så mycket så heading var det jag känner mig mest säker på, berättar Kenny vidare.

Som vi nämnde tidigare så har han bara ett par månaders träning med sig, en månad i februari och en och en halv månad nu i november och december.

Hästen The Bay

–Jag bor hos världens mest underbara familj och har tränat två timmar varje dag. På deras träningshästar de första veckorna, de kan man ju träffa med, men när man fångat djuret är de hästarna lite exalterade så det var inte helt optimalt. Men så kom en vän till Garett och ville ha hjälp att sälja en häst. Jag provred den och den var mycket bättre än de jag ridit innan så jag slog till och köpte den.

–Innan Las Vegas så var det tävlingar hela tiden och jag frågade Garetts pappa Darin hur mycket pengar man behöver ha till startavgifter. Han gav mig en chock när han talade om hur mycket det skulle kosta, men då hade jag precis sålt mitt hus så jag tänkte att man får väl satsa. Hästen är en åttaårig valack som kallas The Bay, veteran på tävlingsbanan med den hade inte gått på ett tag.

–Fast den har nog aldrig vunnit så mycket som jag har gjort nu.

Under veckorna fram till finalen har Kenny tävlat flitigt, och framgångsrikt. Innan finalen har han kammat hem hela 30.500 dollar i Vickenburg där han vann flera tävlingar, med olika partners varje gång.

–Garret som jag bor hos har hjälpt mig hitta alla de här partnersarna som är jätteduktiga. Han är välkänd och respekterad så folk förlitar sig på hans omdöme när han gått i god för mig. För det är ju så att man vill ha någon man vet är bra i sitt team och jag är ju helt okänd här, säger Kenny

Han tävlar fortfarande nästan dagligen och åker hem till Sverige igen den 19 december. Hästen kommer han att ha kvar i USA.

–Jag behåller den hos familjen Darin och Debby Chick, Garett är deras son och Samantha heter dottern. Det var min vän Maria von Arbin som tipsade mig om familjen. Hon hade varit och tränat i Idaho hos familjen Fitch, som flera gånger varit i Sverige och tävlat och hållit clinics.  Hon tipsade om att Todd Fitch hade en syster i Texas vars familj höll på med roping, berättar Kenny som nu fått blodad tand och planerar att åka tillbaka redan efter nyåret eftersom det är mycket tävlingar fram till mars.

Vi har nog inte sett det sista av ropingsvenskens framgångar på andra sidan pölen.

Text: Åsa Wikberg  Foto: Mikael Danielsson/Anna Carlsson

Om Redaktionen

Se också

Framgång är ett val

En ny bok har öppnats för 2019. En bok som ska fyllas med innehåll, ett …