Lulle Eriksson

Första gången Lulle satt upp på en häst var han 47 år gammal och det nyfunna intresset blev snabbt en livsstil. Idag lever han, och sambon Yvonne, cowboyliv både på rancher runt om i USA och hemma i Svenska Västergötland. På somrarna tävlas det i ko-grenar och på vintrarna rider paret till och från affären. Mannen med travhästarna har mycket att säga, och ett besök på den lugna gården utanför Hova innefattar inte bara långa samtal utan också ko-jobb till häst.

Text och foto: Natalie Lindholm

Vi tänkte ta med dig ut och visa lite vad vi gör, säger Lulle medan Yvonne ställer fram en stor sallad och häller upp cider i glasen. Hit kommer man inte för att titta på, hit kommer man för att prova på och förstå. Hos Lulle och Yvonne utanför Hova finns sju hästar, fyra travare, en Quarter och så två korsningar travare och Quarter. Hos grannen finns inte mindre än 550 mjölkkor och Lulle och Yvonne är ofta ute på fälten för att flytta runt djur eller bara öva inför nästa tävling.
– Bonden har snabbt upptäckt nyttan med att vi vallar på djuren. Det blir lugnare djur, de kan dräktighetsundersöka djuren ute på fältet och de är mycket lugnare när de kommer hem och ska skötas, förklarar Lulle medan vi lägger upp på tallrikarna. Innan vi kan rida ut på fältet ska vi äta ordentligt för det kommer att bli en lång eftermiddag i sadeln.

Träffades i Thailand
Lulle och Yvonne träffades för sju år sedan, i Thailand av alla ställen, och upptäckte snart att de hade ett gemensamt intresse. Yvonne som tidigare varit både mjölkbonde, uppfödare av Svenska halvblod och travtränare tvingades sluta med hästar efter en allvarlig olycka flera år tidigare. När paret lärde känna varandra hävdade Lulle genast att han skulle få upp henne i sadeln igen.
– Vi var kvar i Thailand i tre veckor och hon hoppades nog att jag skulle hinna glömma det där med ridningen, skrattar Lulle och kikar på Yvonne.
– Men så fort vi kom hem sadlade jag upp hästen. Hon satt upp och jag såg hur hon kände efter om det skulle göra ont. Det hände ingenting och jag menar att hon inte hade ett kroppsligt ärr efter olyckan utan ett ärr i hjärnan efter att ha haft så väldigt ont. Hade hon sett dig halka på en isfläck här ute hade hon själv fått ont.

Läs hela reportaget i LuckyRider nr 6!