Kärlek till Appaloosahästen

Ett behagligt temperament, en unik mångsidighet och ett stort människovänligt hjärta är orsak till varför paret Werelius/Andersson valt att föda upp denna personliga ras med sina uråldriga rötter.

LR 6/2008
Text och foto:Lena Holmgren

[private]

Makarna Anneli Werelius och Torbjörn Anderssons kärlek till Appaloosan stannar inte vid en originell pälsteckning. Den går mycket djupare än så. Sedan tio år tillbaka driver de Mel´Appaloosas.
Den lilla orten Gällstad, strax söder om Ulricehamn har ett köpcentrum, nästan jämförbart med Gekås i Ullared. Här kan du handla kläder i alla tänkbara färger och mönster. Ett par kilometer härifrån, mitt i det västgötska jordbrukslandskapet, ligger ranchen Mels Appaloosas. Här finns också möjlighet att investera i färg och mönster, fast då följer förstås så mycket mer med i köpet. I alla fall om man får tro Anneli Werelius och Torbjörn Andersson. Sedan tiotalet år har de drivit avelsverksamhet med Appaloosa, hästrasen vars arv är lika färgstarkt och unikt som utseendet på deras päls.
– Att det blev Appaloosa var mest en slump, säger Anneli där hon står iklädd jeans och himmelsblått linne bland sina fyrbenta vänner i sommarhagen
Fölstoet Dixie vilar tillitsfullt sitt småfläckiga huvud i hennes famn och njuter när några envisa flugor viftas bort från de smått människoliknande ögonen.


Varierande hästdebut

Som liten flicka inledde Anneli sin hästkarriär på en 4H-gård i Stockholm där familjen bodde på 70-talet. Under de följande åren kom många hästar av olika ras och karaktär att korsa hennes väg. Hon har ridit klassiskt och tränat galoppörer. Anneli var sjutton år och utbytesstudent i Tyskland när hon kom i kontakt med Appaloosa för första gången.
– Deras personlighet fascinerade mig och väckte ett intresse. Jag hade också John Rickets ord i bakhuvudet efter en kurs för honom i horsemanship. Han sa att Appaloosan har hästvärldens starkaste psyke.
Torbjörn kommer traskande över gårdsplanen med en liten kärra tungt lastad med vattendunkar. Hästarna behöver mycket vätska i värmen, särskilt fölstona. En stund senare vid fikabordet i köket avslöjar Torbjörn, småskrattande, att hans hästdebut startade som ”fyllechaffis” åt polarna då de skulle spela på travet i Kalmar.
– När Anneli kom in i bilden hade jag själv börjat spela och dessutom fått en idé om att föda upp travhästar till nivå stordåd, säger han.


Qu´ Apelle via internet

Tillsammans startade de handelsbolaget Stall Mel HB. Anneli tog b-tränarlicens och bolaget köpte sina första travhästar. Torbjörn gjorde analytiska och noggranna djupdykningar i travarnas blodslinjer och framgångar. Men efter ett tag fick han ge vika för Annelis allt mer tilltagande intresse för de amerikanska raserna Appaloosa och Quarter.
Vid denna tidpunkt i slutet av 1900-talet fanns en hel del Quarter i Sverige men utbudet av Appaloosa var inte stort, endast ett trettiotal hästar fanns registrerade. Internet blev ett bra hjälpmedel i sökandet efter lämpliga objekt och till slut fastnade intresset på hemsidan om Qu´Apelle, ranchen som ligger i Kanada och tillhör en av världens största Appaloosauppfödare. Det var ett av deras ston, Dollar 99, som helt fångade Annelis hjärta.
– Jag blev fullständigt förälskad i henne. De hade nära fyrtio ston till salu och det fanns videofilmer som beskrev var och en av dem. Men ingen var som Dollar 99. Vi bestämde oss för henne och ett annat dräktigt sto, galoppstammade Famous Lost Word, säger Anneli men ser inte så glad ut vid minnet.


Tragisk start

Förväntningarna var stora och spänningen hög inför ankomsten, men tyvärr blev debuten med Appaloosa tragisk.
– Efter att hästarna hade flugits till Amsterdam forslades de vidare till Sverige i en undermålig lastbil. Transportören placerade en hetsig hingst bakom Dollar 99 som blev vettskrämd och försökte kasta sig över mellanväggen i transporten. Hon fastnade med ena frambenet och skadades så svårt att hon senare fick avlivas.
Trots den oväntade motgången avskräcktes paret inte från att importera flera Appaloosahästar. Från England, Canada och USA anlände inom ett par år ytterligare fyra ston samt Mels första avelshingst.
– Vi lärde oss mycket på dessa första hästar som samtliga var väldigt lite hanterade när de kom. Några hade gått i flock likt vildhästar. Ett av stona gick nästan inte att få på grimma. Men efter ett års träning visade jag henne på en tävling i Danmark där hon blev Skandinavisk utställningschampion, säger Anneli stolt.


Gunnagården

Här på Gunnagården har de bott i drygt ett år. Sedan bolaget startades 1998 har flyttlasset gått några gånger.
– Det här är första egna stället vi har flyttat till där huset är sämre än stallet, som är riktigt fräscht med femton rymliga boxar. Gården är bara elva hektar stor men vänliga grannar lånar ut beteshagar åt oss när det behövs. Den skog som finns på marken räcker för att underhålla uppvärmningen, informerar Torbjörn.


Det går runt

Den huvudsakliga inriktningen på Mel´s är att bedriva avel med Appaloosa. I dagsläget betalar hästarna sig själva, verksamheten går runt och det blir en slant över. Men någon guldgruva är det inte, både Anneli och Torbjörn jobbar heltid och det var arbetsplatsernas geografiska läge som var största anledningen till flytten hit. De har tre barn tillsammans, Tyra, Sebastian och David. Upprymda efter kakor och saft har de sprungit ut till studsmattan som står placerad i meterhögt midsommargräs och med god överblick från köksfönstret. Familjens hund Melker, passande nog en fläckig Dalmatiner, övervakar glatt barnens vilda hoppande. Runt omkring boningshus och stall breder hagarna ut sig, några är kantade av vackra stengärdesgårdar.


USA-importerade klasshingstar

Anneli föreslår att vi tar en promenad för att titta på de sammanlagt tjugoen hästarna, varav sex är betäckningsston på besök. Hon sadlar på Sacred Legacy, en vackert tecknad vallack, som också får hänga med på turen.
– Ganska nyligen kastrerade vi honom, men Legacy hann bli pappa till tjugotalet fina avkommor som alla har ärvt hans fina temperament och blivit lättränade och mjuka i psyket.
Mels har för närvarande två avelshingstar. Den ena är USA-importen Touch of Temptation med nära fyrtio poäng i Halter. Han kom hit 2004 som ettåring och uppfödaren Sharon Marshall följde då med för att visa honom på EM där han tog hem vinsten. Det finns semin på Touch of Temptation och den populära sperman har sålts till såväl Spanien, Tyskland och Italien.
2006 gav sig Anneli ut på en spännande och tre veckor lång USA-resa i jakten på mer hingstmaterial. Tretton stater hann hon med och vid ett besök hos Joey Jorgensson i Minnesota fann Anneli snyggingen The Delivery Boy PR, kanadensisk champion i junior reining och trea på World Show i Working Cowhorse.
– Jag föll pladask, han var både snygg och underbar att rida. Först ville Joey inte sälja honom men samtidigt tyckte han att hästen och jag passade ihop, så efter mycket tjat från min sida blev det trots allt affär.
Här i sitt nya hemland har de båda hingstarna anpassat sig bra. De är riktiga gentlemän och för tillfället betar de lugnt i varsin hage och i sällskap med några fölston. Betäckningssäsongen har tagit ganska hårt på dem och enligt en kräsen Anneli matchar dagsformen inte riktigt för en uppställningsbild.
Mel´s har varit hingststation till hingstar som Goers Design och UT Sonny Bar Time och de har även varit Europa-agent för den framgångsrike avelshingsten King O Dreams ägd av Marco Bertazoni, Italien.


Välmeriterade ston

Utefter en smal grusväg passerar vi ett antal hagar innan vi kommer fram till en stor, lummig betesmark som sträcker sig hela vägen ner till Rånnaväg sjö. Här går flera ston tillsammans, bland annat A Fantastic Dream som är efter hingsten Dreamfinder. Invid henne diar ett av årets tre föl. Det är bedårande med rödbrun botten och vitt ”schabrak” över en välformad bakdel. Den röda färgen har tvingat sig in i det vita och ger illusionen av en kartbild med stora landområden och ett hav rik på öar.
– Hon är redan såld till Tyskland, ler Anneli och berättar att Mel´s har haft mamman A Fantastic Dream i nio år och att hon har fått flera avkommor som blivit champion.
Sedan pekar hon på stoet Just Another Misty, en annan av Mel´s stoltheter och vars mor är Hall of Fame sto.
– Misty ska tävlas i år och har därför inget föl vid sin sida men är betäckt inför nästa säsong. Hon är fyrfaldig Europa Champion i Trail, Hunter, Western Pleasure och Halter.


Stå sig internationellt

Mel´s Appaloosas mål är att avla fram hållbara kvalitetshästar som står sig internationellt. De satsar på bra härstamning, prestation, god exteriör och mentalitet. Ridbarheten är viktig och mankhöjden på hästarna får gärna bli mellan 155 och160 centimeter. Däremot är färgen av underordnad betydelse då både enfärgade och tecknade Appaloosa får tävla i samma klasser och enfärgade hästar ofta lämnar tecknade avkommor.
– Vi säljer till privatpersoner men mest till andra uppfödare och ofta till länder ute i Europa. Våra kunder får råd och hjälp och premieras på olika sätt vid köp av häst. Många har blivit riktigt nära vänner till oss, påpekar Anneli varefter hon låter Sacred Legacy ta några varv i trav och galopp på ett fält intill hagen.
Några minuter senare får han svalka av sig nere vid sjön och innan vi vänder kosan hemåt igen är både häst och ryttare rejält nerstänkta.


Appaloosan på frammarch

Anneli och Torbjörn tycker att samarbetet har blivit bättre mellan de Appaloosa-uppfödare som finns i Sverige idag.
– Rasen tjänar på att vi samarbetar. Quarterföreningen har marknadsfört sig på ett helt annat sätt och har ett stort försprång med många fler rastävlingar. Men faktum är att Appaloosan är på frammarch och det finns nu bortåt fyrahundra registrerade hästar i vårt land, upplyser Torbjörn som är registrator i svenska Appaloosaföreningen och utför hästpass.
– Uppe på min kammare har jag flera hundra kilo stamböcker och där bedriver jag myndighetsutövning, säger han skämtsamt.
– Det inte Torbjörn kan om Appaloosa-stammar och även Quarter är knappast värt att veta. Han är ett vandrande lexikon, inflikar Anneli leende.


Mångsidig med ett hjärta av guld

Appaloosan är känd för att vara en väldigt smart och vänlig häst som tyr sig till människor, såväl vuxna som barn. Det var bland annat de egenskaperna som Nez Percé indianerna avlade vidare på under 1700-talet. Mycket har hänt på vägen sedan dess med denna omdiskuterade ras men Torbjörn och Anneli har många historier att berätta från åren tillsammans med sina hästar som bevisar att Appaloosan fortfarande har en unik personlighet och ett hjärta av guld.
– De gör allt för en, men de måste få känna sig delaktiga. Om de blir nervösa visar de det oftast inte utåt, de bearbetar det inom sig och låser liksom fast. I det läget får man inte gå på för hårt. Man måste vänta ut dem och lirka lite, annars kan de ta väldigt illa vid sig. Det är här en del otåliga tränare får problem, menar Anneli.
Exteriört påminner dagens Appaloosa mycket om Quartern. Rasen är mångsidig och går att använda inom i stort sett alla hästsportens discipliner, men de flesta Appaloosa i Sverige är pleasure- eller halterstammade.
– Jag är intresserad av fartfyllda grenar men man hinner inte med allt. Dessutom måste vi ta hänsyn till behovet på marknaden och många vill ha pleasure hästar. Än så länge tävlar vi mest i Halter, Pleasure, Trail och Hunter, säger Anneli och berättar glatt att det har blivit flera EM-placeringar och SM-titlar genom åren.


Stort kontaktnät

Hon håller clinics, seminarier, kurser och tränar såväl sina egna som andras hästar. Anneli var också med att starta Sveriges Appaloosa Horse Club år 2000 där hon varit ordförande under en tid. Numera är hon ledamot och även med som internationell delegator i den Europeiska Appaloosa Federationen.
– Vi brukar ha möte i samband med EM. Det är alltid lika kul och man träffar likasinnade från hela Europa och även från USA. Vi är som en stor familj och utbyter värdefulla erfarenheter.
Den amerikanska domaren Lita Hottel är en nära vän till Anneli och Torbjörn. Lita har tretton domarkort, inkluderande det åtråvärda Buckskin-kortet. Nu i sommar kommer hennes son Rueben till Mel´s Appaloosas för att jobba.


Inga planer på att sluta

Torbjörn och Anneli har en dröm om att flytta med familjen till norra USA eller Kanada och starta en ranch där med karantän-inriktad verksamhet. Men den drömmen får nog vila ett tag, för närmsta målet är att etablera sig här på Gunnagården utanför Gällstad.
– Från början sa vi att vi skulle ge verksamheten med Appaloosa tio år. Vi har påbörjat vårt andra decennium och vi har inga planer på att sluta, säger Torbjörn bestämt och avslöjar att de väntar sex föl till nästa år.
[/private]

Om The editors

Se också

Allstar Ranch

Långt från södra Sveriges många event för quarterhorses, i Tavelsjö utanför Umeå, ligger en av …

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *